staravenue

Idag har jag sovit länge. Fast väldigt avbrutet och med många drömmar.
Är lite seg i huvudet idag men snart kommer Y och hälsar på så det kommer säkert pigga upp mig :)

Ibland undrar man hur vissa människor tänker och hur det kan komma sig att så många besitter sådan förmåga att känna enorm skadeglädje, alltså riktig skadeglädje. Det är läskigt hur det ofta ligger i folks natur att glädja sig över andras olycka eller deras vilja att orsaka olycka för någon annan. Denna skadeglädje är inget bestående, så varför inte se till ens egen bestående lycka istället? Och är denna skadeglädje vad som fyller en annans liv så är det ju bara att beklaga.

Det har ju kommit till min vetskap att något som verkade vara av endast goda avsikter inte riktigt är det då kanske allt inte sagts som kanske borde ha sagts. Om så är fallet, är det mest att tiden får utvisa när det kommer fram, om det kommer fram, eller om tanken är att det bara ska upptäckas när stunden är inne. Det som jag nog hakar upp mig mest på är att det tydligen kan vara så spännande med reaktioner och handlingar att man inte tänker på vad som är lämpligast. Att mena att det var harmlöst och att det inte fanns en förhoppning om att det kunde skapa some drama känns för mig inte speciellt trovärdigt.

Tittar på Vakna Med The Voice på 5:an nu och tillhör de som tycker att det är sjukt kul med lite onödigt vetande:
Tydligen har "Listen To Your Heart" med Roxette spelats på radio i USA mer än 4 miljoner gånger vilket är andra gången de slår rekordet. Först var det med "It Must Have Been Love". Om man skulle lyssna på "Listen To Your Heart" över 4 miljoner gånger i sträck skulle det ta 36 år.
Haha. :P


Tänkte också bjuda på lite bilder på våra små sötnosar: Missy & Molle :)


      

     


Verkligen världens sötaste syskonpar som är glada och nyfikna, underhåller oss med sitt lekande men är samtidigt världens mysigaste och kan gosa hur länge som helst. :)

Ja, som ni ser så har jag ju bytt layout, men jag velar nu om jag ska byta igen faktiskt..?

Men från det ena till det andra. Idag är en spännande dag för idag får jag och N nämligen hem våra nya små familjemedlemmar.. ;)
Vi körde hela vägen ner till Malmö igår för att titta på sötnosarna som vi absolut föll för, vilka små personligheter! Det var dock speciellt två av de fyra små kattungarna som jag och N kände kom oss under ytan! ;D En av sötnosarna är svart med diskreta små fläckar lite här och var i beige och den andra är svart-vit-grå randig. Den svarta är lite mer sprallig och nyfiken utan att var hyperaktiv medan den tigerrandiga är super lugn och en riktig myskatt! Medan vi satt och gosade med de små liven igår så somnade den tigerrandiga inom någon minut i N's famn, haha. :D Vi tyckte att de två skulle vara en bra kombination då vi ville ha två stycken så att de har varandras sällskap när varken jag eller N är hemma.
För att det ska bli en mjukare övergång ville kattägaren köra hem sötnosarna till oss och överlämna dem så att de inte känner sig "utslitna" från sitt hem av människor de ännu inte känner utan känner sig trygga hela vägen innanför vår dörr. En fin tanke tycker jag och ikväll kommer de till oss. :)

Efter Malmö åkte vi iväg till Väla för att köpa lite saker i djuraffären så att vi är laddade med allt, både jag och N har haft katt förr så det tog inte så lång tid men när vi var där hände något oväntat. Vi stod och pratade en stund med en av de anställda som var specialiserad på katter om lite allt möjligt om hur olika katter kan vara och så när jag plötsligt kände mig riktigt illamående och något ostadig på benen. Jag försökte hålla masken men kände att jag bara var tvungen att gå ut därifrån så jag försökte "smidigt" avsluta hela grejen vilket självklart inte blev smidigt och omärkbart. :P Jag vände mig i gången och gick mot kassan varpå småsnacket fortsatte och jag var tvungen att säga att jag måste gå till toaletten för vid det här laget snurrade hela huvudet. N tittade på mig, ställde grejerna och sa att han följer med. Jag går fort ur affären och känner hur benen bär mig sämre och sämre och min hörsel mer eller mindre försvann..! Det var som att hålla för öronen allt man kan så att alla ljud blir mumlande och susande och det kändes som om det skulle slockna framför ögonen vilken sekund som helst.

N följer med mig in på toaletten varpå jag känner som om jag ska kräkas vilken sekund som helst fast det hände inget, jag kände mig mest svimfärdig och bara satte mig ner. Efter en kort stund drack jag lite vatten och fick syn på mig själv i spegeln, jag var likblek! När jag sa det till N menade N att det var därför han bara ställde allt i affären för att jag plötsligt blev helt vit i ansiktet. Jag satte mig ner igen och N, världens sötaste, baddade mitt ansikte med kallt vatten. Efter en stund kändes det bättre men jag var riktigt disträ hela kvällen sedan och okoncentrerad.
Vi gick tillbaka in i affären, jag bad om ursäkt då jag tyckte det hela var så pinsamt men de var jätte söta mot mig där inne så det var ingen fara. :)
Vi åkte därefter hem och packade upp alla grejer och gjorde iordning så nu ska de små känna sig hemma här ikväll. :) Vi satte oss sedan i soffan och tittade på TV och åt lite ostbricka innan vi till sist gick och la oss. En, trots tidigare incident, mysig dag. :D

Sov riktigt kasst inatt, vaknade runt fyra på morgonen med en bultande huvudvärk och var stel i nacken. Som vanligt kan man säga? Försökte slappna av vilket verkar omöjligt för mig och till slut när jag lyckats somna efter två timmar vaknar jag inte långt efter av att jag drömmer en mardröm. Viskade nog för mig själv att jag mådde illa varpå N halv-hest viskar tillbaka om han ska gå upp och göra en macka till mig, eller kanske hämta ett glas juice. Söte! ;) Knappt ens vaken super tidigt en lördagmorgon, älsklingen min. Sa till N att det verkligen inte behövdes och att han bara skulle sova vidare, hehe. :)
Det var typ omöjligt för mig att sova sen, låg halvvaken tills vi gick upp strax innan 10. Vi gick upp och åt frukost framför Hipp Hipp, jag la mig sedan till rätta med benen över N och det dröjde inte länge tills jag hade somnat. Vaknade till av att N tyckte jag skulle sova vidare och la en filt över mig. :) Sov fram till för en halvtimme sedan och jag säger bara det; det var länge sedan jag sov så gott..!! :D Känns som om jag fått riktig sömn, yay!

Nu ska vi se Juno. ;)

Hela tre inlägg på samma dag, det var ju inte illa. :P
Har ju snackat om Idol i de båda andra, att det var vad man skulle se på ikväll tills jag kom på att det är fredag idag och inget Idol alls. Haha, ja, vilken dålig koll man kan ha på dagarna ibland aka tillfälligt hjärnsläpp.

Städat köket och något i vardagsrummet har jag gjort iallafall. Stack iväg och handlade lite med N och sedan beställdes det pizza, det var riktigt länge sen. Nu har jag precis gjort en jordgubb- och hallonpaj också som står i ugnen, gott! :D Men sen är det ju faktiskt fredag också ;)

Huvudvärken håller dock i sig och kände att jag nu fick sätta mig ner en stund, det bultar och bultar vid tinningarna ihärdigt. Tittar på Sing-a-long så länge för att försöka tänka på annat. Snart börjar Extra Extra också. Efter det Singing Bee. Hm. Inget av de programmen är någon höjdare alls men är väl så där trevligt när allt annat på TV är kasst och man inte orkar fokusera. ;P

Nä, nu är det paj och mys med N som gäller. :)

- Humör: Bra men är otroligt seg.
- Serie: Gossip Girl.
- TV: Idol ikväll.
- Tanke: Att det oavsett vad alltid är en sak att förstå något intellektuellt och en annan sak att förstå det känslomässigt.
- Musik: Takida och Volbeat.
- Ros: Det super fina SMS:et jag fick av N när jag vaknade. :)
- Ris: Den ständiga huvudvärken.
- Gjort: I princip ingenting förutom att läsa igenom filosofin och blogga.
- Gör: Bloggar med TV:n på.
- Ska: Komma igång med att plocka undan här hemma.
- Planer: Inga direkta förutom att slappa med N när han kommer hem, pizza och Idol. :)

Ja. En lista så här på slutet av dagen för att koppla bort huvudet från pluggandet. :)



1. Nämn något som gjorde dig glad igår: 
Mitt och N's flummande, haha. ;)

2. Vad gjorde du kl 8 i morse?
Sov men vaknade faktiskt till för att kolla på klockan om jag försovit mig. :P

3. Vad gjorde du för 15 minuter sedan? 
Skrev om kristendomens historia.

4. Det sista du sa högt?
Ehm.. Var nog till N att jag inte har i mina hörlurar så han behöver inte prata högre, haha. :P

5. Vad har du druckit idag?
Hm. Mjölk, kaffe, Cherry Coke och en himla massa citronvatten.

6. Vad var det senaste du åt?
Pyttipanna med stekt ägg till middag.

7. Vad var det senaste du köpte? 
En massa rengöringsartiklar till badrum och kök tidigare idag.

8. Vad är det för färg på din ytterdörr? 
Vit

9. Vad är det för väder hos dig just nu? 
Vet inte för persiennerna är neddragna men skulle tro att det är helt mörkt och något kyligt.

10. Godaste glass-smaken?
Ben & Jerry's Chocolate Therapy

11. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? 
Jag tror på stark fascination vid första ögonkastet som kan leda till kärlek.

12. Sover du tungt? 
Ja, när jag väl sover gott så är jag inte så lättväckt tror jag. Fast jag skulle lätt vakna av att en lampa tänds eller ett högt ljud. Men det är väl normalt? :P

13. Drömmer du mycket?
Oh ja, går nog knappt en natt utan att jag minns på morgonen att jag drömt.

14. Mardrömmar?
Det går i perioder, nyss hade jag en väldigt intensiv period med mardrömmar var natt men nu sover jag nog tryggare.

15. Vilket ämne är roligast i skolan?
Psykologi och filosofi.

16. Trivs du med ditt jobb?
Mjo, skola för min del då och det går väl men är något tråkigt just nu.

17. Favoritklädsel?
Jeans, någon stilren tröja, sjal. Nu när det blir kallare; min skinnjacka.

18. Favoritlåt just nu? 
"Light A Way" - Volbeat

19. Vad ser du om du tittar åt höger?
Min söta N. :)

20. Vad gör dig glad just nu?
Att jag lyssnar på skön musik, att jag har N nära mig och att jag ska träffa mamma imorgon.

21. Vad ska du göra härnäst?
Ska väl borsta tänderna och hela kvällsritualen för att sedan lägga mig.

22. Höger- eller vänsterhänt?
Högerhänt.

23. Humör just nu: 
Mjo, det är bra men något trött och dov huvudvärk men känner lugn, medryckt i min musik.

24. Favoritgodis?
Hm. Är inte mycket för godis. Måste säga som A; frukt. Eller grönsakssticks med dip, mm!

25. Kläder just nu:
En mörkblå t-shirt.

26. Musik just nu: 
"Light A Way" med Volbeat.

27. Sommarplaner:
Oj, långt till sommaren.. Men det lär väl bli en mys-sommar med nära och kära. ;)

28. Hur många kuddar sover du med?
Sover faktiskt med hela tre stycken kuddar. :)

29. Spelar du nåt instrument?
Piano sedan jag var liten, saknar det faktiskt ibland då vi hade ett piano när jag bodde hemma. Annars skulle jag gärna lära mig gitarr men det är svårt med långa naglar. ;P

30. Morgon- eller nattmänniska?
Kan vara både och faktiskt beroende på vad jag laddar upp inför. Hatar dock alltid att sova bort hela dagen, känner mig så rastlös sen. På senare tid har det dock tagit emot väldigt att vara en morgonmänniska..

31. Vilka är viktigast för dig?
Min familj och mina vänner.

32. Bio eller promenad?
En mysig promenad efter bion? ;)

33. Är du kittlig?
Njae, inte så våldsamt. Skulle vara fötterna då. :P

34. Snarkar du?
Inte överlag, inte fått några klagomål iaf förutom om jag har druckit, då kan det hända att jag snarkar. Hehe.

35. Stjärntecken:
Vädur.

36. Äckligaste insekten:
Alla.

37. Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja?
Hm. Flyga eller bli osynlig.

38. Vad vill du jobba som? 
Vill arbeta som socionom eller psykolog, främst med barn och ungdomar.

39. Stökigt eller välstädat?
Ja. Måste väl säga välstädat då, är det stökigt känns mitt liv som ett kaos. Mitt hem är där jag måste kunna ladda batterierna och är det en stor röra går inte det, det stressar mig. He. :P

40. Skulle du nånsin få för dig att hoppa bungy-jump? 
Skulle inte tro det.

41. Gillar du att sjunga? 
Ja, det är underbart. Fast inte så nån hör då, stage-fright. :P

42. Anser du att du är stark?
Har fått höra att jag är rätt stark. Både psykiskt och fysiskt.

43. Vad gör du om du får hicka?
Jag håller andan och sväljer tre gånger eller dricker vatten baklänges, båda funkar faktiskt.

44. Vad längtar du mest efter just nu?
För stunden är det att lägga mig och sova. På sikt är det väl allt som väntar framöver. ;)

Vilken dag det var iförrgår, suck. Haft oturen på sistone att inte få igenom något alls när jag väl ska göra ärenden för att den ena eller den andra inte möter en halvvägs. Blev bemött med sådan arrogans att man verkligen ifrågasätter personens lämplighet när det gäller val av yrke.. Igår däremot sken solen trots allt över mig och jag drog en lättnadens suck när jag om och om igen tackade den personen som hade hjärtats vilja att hjälpa mig. En som för en gångs skull inte viftade bort en, körde över en för att man är ung, en som inte ifrågasatta en eller behandlade en som om man precis hittat på - man blev betrodd och fick förståelse för att den situation som nu råder är ohållbar och behöver göras något åt. Ett intyg, som annars tydligen är så otroligt svårt att skriva, fick jag dessutom på plats och förhoppningsvis får jag vidare besked idag.

Utan att gå in på detaljer men för er som undrar; har plågats av oerhörd migrän på sistone där ett anfall håller i sig flera dagar. Senaste omgången började i söndags och sedan dess har intensiteten varierat från olidlig till känningar tillsammans med migrän-aura; ljud- och ljuskänslig, dålig syn, dålig balans och illamående. Har lidit av migrän sedan ungefär 10 år men det har då kommit ofta på sistone och varit ihållande men mycket beror på att jag inte får ta den medicinen jag har för detta längre, ett annat alternativ måste alltså kommas underfund med och igår kom jag äntligen ett steg på vägen tack vare denna ängel till läkare.

När man får ett sådant gott bemötande, så som en läkare ska vara, kan jag inte förstå hur det faktiskt kan sitta läkare där ute som den jag träffade iförrgår som mer eller mindre säger att jag får "stå ut" istället för att använda sin kunskap, position samt resurser till att hjälpa mig. Den som säger att man helt enkelt får "stå ut" med ett migränanfall vet inte vad denne pratar om och har förmodligen ingen erfarenhet av det. Men har man inte det så undrar jag varifrån de tror sig ha rätten att ställa sig över en och nonchalant säga att man får "stå ut". Jag kan lova att jag står redan ut så gott det går när första smällen kommer och jag anser inte att jag ska behöva stå ut mer än nödvändigt istället för att göra någonting åt det, det är en enorm påfrestning för kroppen. Förutom det fysiska ställer det till det rent praktiskt, du förmår inte göra någonting. Du kan knappt röra dig och skola/arbete blir lidande. "Stå ut".. Under all kritik.

Tilläggas bör att detta är tredje läkaren jag går till varav den första dessutom var överläkare. Ska det behövas? Ska det verkligen vara så här? Sverige ligger i topplistan över sjukvård i världen, det är jag medveten om och jag säger inte att vår sjukvård är dålig. Det jag diskuterar är attityden  och inställningen, som det heller inte är första gången jag stöter på, som jag tycker är helt otrolig! Jag tycker det är ren nonchalans och missbruk av maktposition; människor går till dessa läkare hela tiden för att söka hjälp för sina åkommor. De förlitar sig på dem, litar på att de gör sitt bästa, gör vad de kan och sätter deras välmående i första hand. Första läkaren jag var hos slog upp lite i FASS, läste "för lite studier för säkert underlag", tittar på mig med en blick som säger "too bad for you, nothin' I can do" och tackar för sig. Andra läkaren menade att "han är inte så insatt i sådana mediciner", "han hade inte tagit den" och att jag får "stå ut"..! Tredje läkaren, slog upp i FASS och kollade vilken klass medicinen var i, resonerade, lyssnade och diskuterade med mig och kom fram till tänkbara lösningar som han dock vill konsultera med en neurolog som han skulle ringa igår och idag. Han skulle kontakta mig idag (fredag) oavsett så jag vet om han fått tag på neurologen eller inte. Om inte, hoppas han att han får tag på neurologen nästa vecka.

Om det inte är enorm skillnad på läkarnas vilja att hjälpa sin patient så säg.. Den sistnämnde läkaren fick mig att känna tillit och trygghet och lämnade mig inte under några omständigheter i ovisshet och osäkerhet när jag gick därifrån. Och det är så det ska vara. Det värmde mitt hjärta.
Detta inlägget blev längre än tänkt men jag tycker det är värt att ta upp. Jag menar inte att sätta mig i en offerroll på något sätt men det jag tänker på är de stackars människorna, inte minst äldre, som inte har kraft och ork eller förmåga att stå på sig, som litar blint på läkarens ord, som blir bortviftade och inte får den hjälp de behöver! Som undersköterska blir jag så ställd då man i min utbildning inte kunde poängtera tillräckligt hur viktigt det var att vara lyhörd och tillgodose patietens behov, inte minst höra det som inte sägs och se det som inte syns! Att ha en annan attityd kan får förödande konsekvenser. Det jag vill komma fram till är att man inte ska lita rakt av på någon enbart för att de har en titel utan ifrågasätt om det inte känns bra. Och ge inte upp, lyssnar inte den förste så gå till nästa. Det ska inte behöva vara så här men idealet är en sak och verkligheten en annan.