staravenue

Idag har jag sovit länge. Fast väldigt avbrutet och med många drömmar.
Är lite seg i huvudet idag men snart kommer Y och hälsar på så det kommer säkert pigga upp mig :)

Ibland undrar man hur vissa människor tänker och hur det kan komma sig att så många besitter sådan förmåga att känna enorm skadeglädje, alltså riktig skadeglädje. Det är läskigt hur det ofta ligger i folks natur att glädja sig över andras olycka eller deras vilja att orsaka olycka för någon annan. Denna skadeglädje är inget bestående, så varför inte se till ens egen bestående lycka istället? Och är denna skadeglädje vad som fyller en annans liv så är det ju bara att beklaga.

Det har ju kommit till min vetskap att något som verkade vara av endast goda avsikter inte riktigt är det då kanske allt inte sagts som kanske borde ha sagts. Om så är fallet, är det mest att tiden får utvisa när det kommer fram, om det kommer fram, eller om tanken är att det bara ska upptäckas när stunden är inne. Det som jag nog hakar upp mig mest på är att det tydligen kan vara så spännande med reaktioner och handlingar att man inte tänker på vad som är lämpligast. Att mena att det var harmlöst och att det inte fanns en förhoppning om att det kunde skapa some drama känns för mig inte speciellt trovärdigt.