- plötsligheten som överväldigar och tillintetgör alla ord -


Pratade precis med mamma på telefon. Hon undrade om min bror hört av sig till mig idag varpå jag svarade Nej.
Hon berättade att tidigare under dagen hade han kommit med ett fruktansvärt besked men hon märkte på mig att jag inte hade hört vad det var frågan om.
Elitsimmaren Martin Escobar var på träningsläger i Florida, gick från hotellet men kom inte tillbaka. Senare visade det sig att han blivit påkörd utanför hotellets ingång och omkommit i olyckan.
Jag kände inte Martin men min bror har simmat på elitnivå i Helsingborgs Simsällskap i flera, flera år och under många av de simtävlingar jag varit med på för att se min bror simma har jag även sett Martin Escobar. Han var enormt duktig och jag har alltid bara hört bra om honom. Att få höra om detta tragiska öde högg i mitt hjärta. Martin blev 20 år. Lika gammal som min bror är.

Sådana här händelser griper tag om en även om man inte direkt känt personen ifråga. Det känns ändå nära; jag har sett hans simtalanger så många gånger, jag har hört hans namn utropas i högtalarna under tävlingarna och de som känt honom har enbart målat upp en väldigt sympatisk bild.
Det som hände Martin var så oväntat och det som gör att man stannar upp för en stund är det faktum att det kan hända vem som helst, när som helst. Man vill inte tänka tanken att det kunde ha hänt någon som stod en själv nära men den tanken finns där ändå, man relaterar och det gör att man för en stund glömmer bort att andas. Det är hjärtskärande. Jag vill inte ens börja föreställa mig hur det här känns för Martins familj och vänner.

Det är så fruktansvärt när någon försvinner från oss här i jordelivet, den smärtan - den sorgen.. Och när det händer på ett så plötsligt och oförutsägbart sätt, okontrollerat och rent ut sagt onödigt sätt, och det handlar om någon som verkligen hade hela livet framför sig.. Inga ord är tillräckliga.

Jag vill genom det här blogginlägget uttrycka min djupaste beklagan till familjen Escobar.
- Det är en enorm tragik och ni finns i mina tankar. Jag känner med er och önskar er allt gott och allt stöd för vägen genom er stora sorg. Vila i frid, Martin.

Kommentarer
Postat av: Maria Vuitton

Om du har fantasi så kan du gissa bilden i min blogg! INGEN har hittils lyckats komma med det rätta svaret :)

Postat av: Jag

Vem skriver en sån kommentar på detta inlägget?

Du är fin du Sabina, vi pratade ju en hel del om detta igår men..

2008-01-25 @ 12:32:55
URL: http://korsbarsblommor.blogg.se
Postat av: micke

det är så ogreppbart att man aldrig kommer se honom igen

2008-01-25 @ 15:11:26
URL: http://www.thedraft.se
Postat av: alma

jag var tvungen att hyvla av idioten som skrev det första inlägget! jisses! ... Ja visst är det trist när dödligheten gör sig påmind när man minst anar det och dessutom på unga och framgånga och duktiga människor... men det är lite öde i det tror jag... Tack för idag BTW

2008-01-26 @ 00:40:07
URL: http://almakakasi.blogg.se
Postat av: Sanna

Ååh, fy vad orättvist att vissa inte får leva längre än så.. :/ usch vad sorgligt.

2008-01-27 @ 02:13:09
URL: http://intostyle.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback