- aggressions -

Jag förstår inte riktigt varför jag känner så som jag gör idag eftersom ingenting egentligen har hänt för att provocera fram detta.. Jag är i normala fall en glad person som inte blir arg särskilt ofta, i stort sett aldrig.. Men jag känner mig så förbannad och irriterad på en viss person just nu. Yes, en viss person.
Jag stör mig verkligen så till den milda grad på den här människan att jag nu skiter fullständigt i hur detta kan tas eller tolkas av whoever som råkar läsa min blogg. Skit samma att jag lägger energi på detta, jag måste bara få skriva av mig om detta i det som trots allt är min blogg..!

Jag tror det hela bara har triggats av att jag har fått nog, jag är så vansinnigt trött på detta. Hela den där j*vla attityden, det där jävla egot som skiner starkare än solen och självgodheten som tar över på ett sätt att det bara stockar sig i halsen och man vill framkalla kräkning..! Jag blir så irriterad över att det en gång i tiden sett ut på ett annat sätt och någonstans beskyller jag mig själv för att vara naiv som inte såg igenom fasaden från början; de motbjudande egenskaperna är ju nu mer markant än någonsin så hur kunde jag undgå det från första dagen..? Var det hoppet som tog över på något sätt, hoppet om att den här världen innehöll viss tillit trots allt..? Och just eftersom dessa egenskaper är såpass motbjudande, varför kan jag då inte bara släppa hela grejen och hela personen i ett och samma svep..? Har ju ingen som helst nytta av detta??

För i det stora hela vill jag inte kalla detta för att vara naiv. Om man inte bibehåller viss god tro på människan lär det ju inte leda till något annat än bitterhet och det är verkligen det sista man borde vilja bli. Att vara bitter och misstrogen är hundra gånger värre än att vara naiv och godtrogen, dels genom hur man uppfattas och inte minst för ens egen skull.
Men så sitter jag här nu och stör mig och retar mig på den här människan med dessa egenskaper som går emot allt jag tror på och lyssnar på Kent.
image143 Det retar mig att jag retar mig. Det är så onödigt, det är så energikrävande, det är tidsödslande då man kunde ägnat tiden åt något mer konstruktivt. Men å andra sidan; the outcome of this är kanske väldigt konstruktiv? Detta är ju trots allt ett steg i bearbetningsprocessen om det skurit sig med någon, det är fullt naturligt att hysa agg gentemot någon man upplever har behandlat en orättvist. Och det upplever jag i allra högsta grad, believe me!
Hur mycket har man inte snackat om det förr, att man behöver få vara arg ibland och man behöver få vara ledsen. Man måste få ut dem känslorna och få det ur sitt system och helst innan man kokar över och det råkar gå ut över någon stackars oskyldig jävel.

Så nu, mina kära vänner, låter jag det visa sig i min blogg för en gångs skull.


"Och du vet jag har rätt, jag har rätt - du har fel. Har inte tid med all din skit. Ja ja, jag vet vad vi har förlorat.
Och jag vet att du vet jag har rätt, jag har rätt - du har fel. Hur kan det spela någon roll? Framtiden är ändå utom räckhåll för oss.

Jag skulle alltid vara den som stod bakom dig. Jag skulle alltid svara när du kallade på mig.
Jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg. Du skulle alltid, alltid vara..

Den som går igen kommer tillbaks, en dag ska alla skulderna betalas.

Och du vet jag har rätt, jag har rätt - du har fel. Javisst, så längtar vi tillbaks till allt vi ljög om att vi gjorde.
Och jag vet att du vet jag har rätt, jag har rätt - du har fel. Hur kan det spela någon roll? Framtiden är ändå utom räckhåll för oss.
"


Värt att påpeka är att Kents texter är djupa, poetiska och ej att förglömma metaforiska, iallafall om man väljer att tolka dem så. Vilket jag gör.

Kommentarer
Postat av: Yasse

Oj Sabina.. får berätta vad som hänt när vi ses.. Puss darling

2008-01-12 @ 19:00:30
Postat av: Anonym

Ibland.. kanske man faktiskt ser rätt. Men personen i fråga inte själv ser det Du ser. De väljer att gömma huvudet i sanden, because the truth hurts..? Jag tror inte alls att du är naiv, snarare mer öppenhjärtad. Så öppenhjärtad att du ser in i folks innre, men att deras innre inte blir sett av de själva. Så dem ger upp och låter allt skit som var obetydligt tidigare få ta över. Och när och OM de någonsin kommer att få upp ögonen för detta... kommer det att vara försent.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback