staravenue

Den här kvällen har hittills inte varit så lätt. Allting känns ganska mäktigt faktiskt. Övermäktigt.
Jag har knappt någon ork kvar i varken kropp eller själ till att ta itu med detta men ändå måste jag. Imorgon bitti vid 09.00 har jag nämligen min deadline och även om jag är så trött på detta nu att jag tappar andan så vill jag inte heller tänka mig att dra ut på det längre än nödvändigt. Ett val mellan just nu två onda ting där det ena är mer segdraget än det andra. Ser man det så så är det bara att ligga i nu så man blir klar. Men om man inte har orken, vad gör man då?

Inser att detta kanske inte är ett så upplyftande inlägg men sen är det ju min blogg. Jag är ändå glad för det mesta och försöker ha en positiv syn på saker och se framåt men man kan inte vara sådan alltid. Ibland har man sina dagar helt enkelt. Jag har haft några sådana dagar nu och så även ikväll. Kommer nog ha några sådana dagar till.

Jag vet ju att det  kommer att ordna sig, att det kommer att gå över. Men just nu känner jag som jag känner och finns inte mycket jag kan göra åt det just nu. Saker kommer ikapp mig. Och känslan att tampas med detta ensam just i denna stund väger tungt. Och jag har faktiskt inte ork att peppa mig själv just nu. Det kan tyckas uttjatat men tro mig att jag själv tycker det är minst lika uttjatat, det här med att saker kommer ikapp en. Gärna i flera omgångar dessutom. Tror nog att det också har mycket att göra med att man inte släpper fram allt på en gång, det finns inte tid till det - man har annat att fokusera på.

Denna situationen jag är i nu triggar igång väldigt mycket, mycket som jag känner att jag just inte har tid med nu för jag måste hinna färdigt till min deadline, motivationen ligger på minus. Dålig timing. Men är inte det också typiskt? Oh well.
Snart är detta över. Snart kan jag alltså ta det som hittills hängt över mig och även lämna det bakom. Snart.