staravenue

Den gångna natten var ingen bra natt. Och avslutningen på den var inte heller bra.
Till att börja med kunde jag verkligen inte förmå mig att sova. Mina tankar flög runt från det ena till det andra - allt från inredning till hur saker och ting verkligen kommer bli för mig inombords. Jag gläds åt vissa saker medans andra saker kan få mig att stanna till och fundera en stund - jag har en känsla om att det kommer att vara tomt stundom samtidigt som jag får en sån där myskänsla över det hela. Framtiden känns alltså som om den kommer bli något bitterljuv, som en vän sa.
Jag började också tänka på en bok jag inte lämnat in till biblioteket och ett papper jag måste skicka in till stället jag arbetade på i sommar. Och började helt plötsligt oroa mig? Som jag hade kunnat gjort någonting redan inatt? Det bästa hade ju varit att somna och ta itu med allt sådant idag, men icke. Min hjärna ville inte koppla bort.
Samtidigt hör jag någons tunga andning, smackande och jämna snarkningar som tydliga tecken på att iallafall någon sover lika gott som en nöjd bebis. "Åh, jag vill också..." tänkte jag.
Till slut lyckades jag somna, några timmars vridande och vändande senare, men bara för att några timmar senare bli väckt med vad som kändes som en knytnäve i ansiktet - taklampan tändes plötsligt och brutalt och lämnade inte någon yta med mörker kvar! Jag blev så ställd, nästan chockartat tittade jag förvirrat omkring mig för att finna något som helst logiskt svar till att denna feta lampa hade blivit tänd när jag äääntligen sov..?!
Ögonen sved och man kände nästan gråten i halsen, när man är så där äckel-trött och inte har fått nån vettig sömn ö-v-e-r-h-u-v-u-d-t-a-g-e-t! Denna någon som tänt lampan verkade inte bry sig mycket om att jag låg där och försökte sova så jag fick fram ett kvävt: "Varför tände du lampan..?"
Till svar får jag ett svar som var dumt självklart med en ton som om jag vore IQ-befriad: "För att jag ska se nånting..?!"
Blev så ställd över det kyliga svaret att jag inte fick fram ett pip till. Visserligen förstod jag inte det svaret heller; klockan var nämligen runt 06.45 och det var redan ljust ute. Det enda som höll det någorlunda mörkt var de nerdragna persiennerna så med andra ord behövde man inte tända någon lampa. Att någons kläder inte heller fanns i sovrummet gjorde det hela ännu mer ologiskt?
"Blunda..!" viskar han glatt till mig. Ehm, ja, vad tror du att jag gjorde från början när jag brutalt blev väckt till liv?!
Och efter att lampan varit tänd i vad som kändes en evighet, kunde man somna om då? Nope. Först en timme senare när jag nästan börjat ge upp svävade jag äntligen in i sömnens värld igen.
Detta må vara värsta I-landsproblemet och för somliga kanske inget att gnälla om men fy fan vilket sätt att vakna på när man haft en jävlig natt med antingen ingen sömn eller viss sömn fylld med konstiga drömmar. Usch, vaknar man på fel sätt kan mycket bli helt fel under tidiga dagen, ha.