- just sayin' -
Saker och ting förändras, allt som oftas pga tiden eller så kan det också vara av andra skäl.
En del har förändrats för mig men ärligt talat är det mest av en lättnad som faktiskt blir mer och mer bekräftad för var dag som går.
Det hela handlar inte om att jag skulle blunda för saker utan att jag helt enkelt släppt det. Raderat det ur mitt system och gått vidare. Ledsamt att det skulle komma till den punkten då det behövdes men det blir nog bättre så här.
Det jag inte förstår då när en relation upplöses är varför man måste fortsätta och envisas med att kommentera, hinta, antyda skitsnacka och vara allmänt otrevlig/spydig? Kan inte den andra parten också bara släppa det hela och move on..? För poängen med att en relation sägs upp är ju att man inte ska ha mer med varandra att göra. Och för min del är den biten avklarad; jag ger ingen respons. Men för den andra parten kommer relationen som egentligen inte existerar att hänga kvar som något odefinierbart svart moln-aktigt så länge det inte släpps. Så länge kommentarerna och skitsnacket flödar så kommer även detta att hänga kvar. Och hur upplyftande och givande känns det för den parten som krampaktigt håller kvar genom ett sånt beteende..?
Och det är just genom att bete sig så här som ger mig bekräftelse att denna utväg var den bästa; att relationen löses upp. Det är sån beteende som bekräftar att det inte värt att lägga sin energi på och har förmodligen inte varit det på länge. För kan man bete sig så här trots allt så finns det inget som säger att man inte betedde sig så här innan.
Man tycker ju också att en person i det tillståndet borde ha bättre saker för sig, viktigare saker att lägga sin energi på än att skitsnacka, kommentera och önska mig illa..?
Men men, enbart min åsikt. Jag lägger ju min energi på viktigare ting så gör du vad du vill med din.. I'm just sayin'..
javisst är dt jobbigt? men dt är även jobbigt när dn andra parten tar till andra metoder som de själva avvisat klart o tydligt från början från andras sida? skönt att du har gått vidare och så, är faktiskt glad för dej, inte förvånad men glad för dej. Det är som du säger inte lönt o hänga kvar o så... men tyvärr kan jag inte låta bli o känna att dt kokar inombords ibland. ibland vill jag bara skrika. ibland vill jag slå sönder ett glas. Ibland vill jag bara gråta, när dt gör ont innerst inne. För dt var viktigt för mej. Men du tycks inte känna likadant, and that´s OK. Dt känns som om dt var viktigare för mej än vad dt egentligen var. 16 år åt pipan.. nåväl, have a nice life och hoppas att du klarar av att jag umgås med vissa från din omgivning.
först ganska osäker på om jag ens skulle ge svar på den kommentaren; känns inte meningsfullt med en massa hit-och-dit-kommenterande som inte leder nånstans. men sen kände jag att jag ville att du skulle veta att jag kan ju säga att det lugnt känns likadant här; att saker och ting var bra mkt viktigare för mig än det verkade vara för den andra parten. och det var/är väl det som gjorde/gör mest ont. att få en bild av en relation som sen visade sig att den inte stämde alls från den andra sidan. men iom att det tydligen var så så finns det inte annat att göra än att distansera sig.
eller att kanske ge dt dn chansen att lyssna på vad som kanske hade gjort en viss skillnad i dt hela? tycker dt är synd att sexton års vänskap slängs åt skogen för att vi båda är arga och frustrerade... tänker bara på allt viktigt vi missar i varandras liv.. sånt som jag alltid hade sett dej ta del av o vice versa. tror inte att saker o ting är såå annorlunda än vi trodde, men visst - vi trodde fel om varandra till viss del, dt kan vi inte sticka under stol med...Trodde bara att vi skulle vinna över dt. Ta din tid, om du skulle känna annorlunda i framtiden så ligger bollen hos dej. Jag häver blockar o diverse, men en vänskap får byggas om på nytt om ngt skall vara möjligt.. alltså, vi får börja om från början i så fall... nåväl, grattis inför förlovningsfesten iaf.
2B4W
*Hjärta*