- my sister is home -




Mm, då kom man hem för en stund sen från min kära syster Alma. Hon var helt utsliten, stackaren. Hon kom hem idag från att ha varit i Lettland i 8 dagar - 8 väldigt äventyrliga och händelsrika dagar bör tilläggas. Dagar fyllda med okända människor från olika länder, samlade i en skog, vandrandes på hajk med utmaningen att klara sig med enkla hjälpmedel och dessutom vid ett tillfälle få nyheten att "ledarna" lett dem vilse med flit för att de ska lära sig att hitta hem (utan tidigare erfarenhet, genomblöta, hungriga, trötta...), dalande humör hos personer runt omkring, känslor av att inte veta om man ska skratta eller gråta..

Kom dit nån gång runt 18.20 och tog bussen 23.20 och vi hade säkert suttit och snackat till imorgon bitti om det inte hade varit för att hon var så trött.
Allt hon berättade såg jag framför mig som en film, ja, det kändes nästan som om jag upplevt det hela själv. Vilket jag på sätt och vis har fast under andra omständigheter och för en längre tid sedan. Men så har det alltid varit - jag och Alma har gått igenom nästan identiska saker vid nästan samma tillfällen, ibland olika tillfällen. Men likheterna i våra erfarenheter och upplevelser är slående. Tror det är det som ligger mycket till grund att vi har en sådan otrolig vänskap och ett sådant starkt band mellan oss. Vi är inte bara bästa vänner - vi är även systrar.

Hon berättade det ena efter det andra iallafall och jag förstår verkligen hur alla dessa händelser verkligen stärkt henne som person. Hur man i riktigt pressade situationer tas över av "överlevnadsinstinkten" och får såväl fysiska som psykiska krafter man kanske inte riktigt hade koll på fanns inom en själv.
Att berätta hela hennes resa nu skulle ta dagar så jag nöjer mig med att helt enkelt bara säga att det varit ett äventyr för henne, en utmaning som jag förstår har gjort henne utmattad, men som hon dock klarat. And I'm damn proud of her.
Måste medge att jag dock fått vissa vibbar ibland av att något inte har stämt, vilket i sig har stämt, men det är skönt att hon är hemma nu iallafall och att hon mår bra. Har varit tomt utan henne.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback