staravenue

Jag och Y pratade om det, hur fort tiden går. Något utnött ämne, jag vet, men det tycks aldrig sjunka in och lägga sig att det är så utan man slås av det gång efter annan. Slås man av det för att reflektionsstunderna varit för få? Har man inte levt tillräckligt i nuet?

Nu sitter jag iallafall här igen och är utmattad både fysiskt och psykiskt. Vilken helg!
Kom tillbaka i torsdags natt, vid 04.00 närmare bestämt. Måndag var man på jobb 13 timmar. Tisdag 12 timmar. Onsdag 12 timmar. Torsdagen däremot hade extrem feberfrossa väntandes på mig vilket verkligen var mindre skoj. Jobbet har gått bra än så länge, en del att hålla i huvudet men jag har lärt mig mycket.
Min helg hemma innebar flyttstädning för hela slanten, knappt frisknat till och det var dags att sätta igång på fredagen. Tusen tack till Y och A för all hjälp, hade inte klarat det annars! Och tack till J för allt körande!
Samtidigt vill man passa på att umgås med vännerna innan det är dags att åka tillbaka imorgon så det har blivit sena nätter (tidiga morgnar?) hela helgen. Speciellt vill jag nyttja tiden så gott det går med Y just nu då vi bara ses en helg till för att sedan inte ses på hela sommaren. :( Det är väldigt lång tid utan bästisen när man är så van vid att hänga ihop arm i arm. ;P

Klockan var runt 23.30 när man äntligen var klar med lägenheten idag. Innan jag skulle låsa dörren för sista gången med min nyckel gick jag en runda genom alla rummen och minnen flashade oundvikligen framför mina ögon. Det är så skumt alltihop.
Jag togs tillbaka cirka 1 år när jag precis som nu gick runt i rummen och tittade. Tomrum som väntade på att fyllas med något. Planer, idéer, tankar och önskningar om framtiden som väntade dessa tomrum. Jag stod där som åskådare, osynlig tittandes på mig själv gå runt där den där dagen för 1 år sedan. Minnen och känslor bubblade upp till ytan av hur allting sedan blev. Det vill säga inte alls vad den ursprungliga tanken var. Jag kommer ihåg hur övermäktigt allting kändes då, hur mycket av det åt upp mig inifrån.
Nu stod jag där ensam. Jag stod där i hallen ensam och fann mig i en sits jag inte trodde då, för 1 år sedan, att jag skulle befinna mig i  nu. Och den ständiga frågan; hur hamnade jag här?
Samtidigt som minnena var så tydliga för mig känns allting ändå så avlägset. Nästan ibland som om det aldrig hänt. Det är då man känner att tiden flyger förbi en. Det har hänt så ofattbart mycket det senaste året när man tänker tillbaka och har svårt att förstå att jag "redan" står där jag står nu. Och nu har den där sommaren redan börjat som jag och Y pratat mycket om ur perspektivet att det är ett bra tag tills dess. Nu står jag i det - plötsligt. Ja, det känns väldigt plötsligt.
Saker susar förbi mig. Jag försöker ta vara på tiden men jag tror att jag får för lite tid åt att reflektera över saker, låta allting sjunka in. Det är så mycket som är "put on hold" just nu.
Det kommer väl en tid för det med - givetvis. Men det hade suttit bra med lite andrum nu, en liten paus. Som jag sa till Y, åtminstone en dag innan jag åker härifrån igen. Well.

Nu ska det försöka sovas iallafall. Upp tidigt imorgon för att verkligen fullständigt avsluta ännu ett kapitel innan det är dags en stund senare att resa vidare till annan destination - i dubbel bemärkelse.

Japp, då flyr jag landet ganska snart och plikten kallar redan imorgon. Nja, flyr och flyr. Men ändå. :P
Blandade känslor, ska bli skönt att komma bort ett bra tag men kommer sakna vännerna och våra upptåg så mycket! Som jag nämnt några gånger tidigare har jag och Y vår separationsångest, men vi har sagt det att vi får hälsa på varandra eftersom Y inte heller ska vara hemma på hela sommaren.

Rysligt trött är jag också, ska bli skönt att få läsa lite sedan och sova en stund. La mig sent och var uppe tidigt för att packa mina grejer och nu ska jag strax äta lite innan my ride är här. Nä,gott folk, that's all for now. En somrig blombild from me to you. ;)

För idag är vi fääärdiga, min kära kära Y!! Kan du förstå det?! Idag är sista dagen på vår termin! ;)
Jag är så glad att jag gick denna utbildningen! Bland kunskap, utveckling och erfarenheter hittade jag även min nu bästa vän! :D Tänk vad vi fixat och hittat på under det 1 ½ året som gått, Y! Idag ska det verkligen firas för vi har tagit examen!! :D

Ja. Jag började skriva ett inlägg om min gångna helg. Jag har haft vansinnigt roligt och det har hänt så mycket att jag inte riktigt vet vilken ände jag ska börja dra i. Det känns även som om det hade kunnat bli en hel roman. Man börjar och skriva, det går av bara farten, man sitter och minns tillbaka och skrattar högt för sig själv. När man är färdig är det som skulle vara lite kortfattat 7 mil långt och tanken kommer oundvikligen om vem som egentligen hade pallat läsa detta..?
En sak som gör en markant skillnad är om man har med bilder, så klart. Det är som när man var liten antar jag, en bilderbok så man kunde underhålla fantasin samtidigt som texten blev uppläst för en, ha. ;P Man fick saker klarare för sig och det är ju alltid skoj. Då funderar man vidare och undrar hur många av de få (?) som läser ens blogg läser den med såpass inlevelse att det inte gör någonting om ett inlägg är av längre karaktär och inte innehåller bilder..?

Hm.

Jag vet egentligen inte alls vart jag vill komma med det här. Alls. Mer än att.. Ja, det är min blogg. Och om jag vill skriva en uppläggning av min helg som vid laget det är färdigt skulle klassas som antikt så gör jag det. Ha. Vad rebellisk jag är. Varför? Trotsar mot mina egna tankar. He. Ja.. Vad säger man?

Så hursomhelst. Det förra inlägget blev så långt att jag inte ens pallade skriva klart det, haha. Så desto mindre anledning för mig att egentligen sitta och trotsa om detta nu? Jag har aldrig påstått att jag inte är flummig. Sen tror jag nog att dessa tankebanorna började under samtalet med A innan ikväll. A tycker jag skriver för sällan, det tyckte jag var gulligt. :) Då kom det ju även på tal, det här med att det känns som om många inte pallar läsa när de ser att det nya inlägget är lååångt. Men jaha, okej.
Slutsatsen blev väl egentligen bara att de som vill läsa får läsa och de som inte pallar läser väl helt enkelt inte då. Men så synd, jag försökte ju bara förmedla lite glädje här genom mitt inlägg om helgen! :P


Never mind. Kort version då, utan bilder tyvärr då jag inte har några alls från helgen:


Torsdag
Denna kväll blev det spontan utgång av olika skäl. Hamnade på "fyllerondellen" och blev bjuden på några cider av kära Y. Satt och snackade om allt möjligt tills vårt gäng på två pers utökades till tre och mitt i diskussionen blev man utbjuden på dejt. Ja, why not? Det bestämdes fredag kväll. Innan stängningsdags vandrade ingen mindre än Fredrik Lindström in så där lite halvt anonymnt säkert i hopp om att få ta en öl snabbt innan stängningsdags för att undvika mycket folk.. Ha, eller hur! Såklart alla undrade om han verkliiigen ääär Freeedrik Liiindström..
Efter stängningsdags blev det PL13 typ en halvtimme innan vi drog oss hemåt runt 03.00.


Fredag
Stack in till stan för att käka med Y i parken där det slutade med att vi satt och solade några timmar. ;) Mötte upp mamma senare för en fika vid 15.00 och åkte hem vid 17.00 för att fixa lite hemma. Gjorde mig iordning och så för att vara i stan vi 20.00 - dejten. Ja, det var väl trevligt. Men. Njae..Vid 01.30 var jag nere i stan och mötte upp Y och N, haha. ZooBar skulle stänga vid 02.00 och då drog vi till Cardinal. Där blev man bjuden på cider, så snälla Y och N är! N gav upp efter ett tag och gick hem medan jag och Y var kvar ända till stängningsdags vid 05.00. En stund innan hänger dock en kille i baren och söker ögonkontakt. Efter en bra stund kommer han fram och säger någonting i stil med "jag hade ångrat mig om jag inte kom fram och pratade med dig, du är så vacker", haha. Så sött ju. ;) Han hänger kvar ett tag och vi snackade, eller ja, han snackade en massa och var minst sagt generös med komplimanger. Jag hade mer svårt för att hitta orden, haha. Innan stället stängde sa han Hejdå och sa att han kommer höra av sig dagen därpå.
Jag och Y kommer ut och jag inser att det redan är ljust ute, ångest? :P Går bort mot taxibilarna och upptäcker denna killen, som senare kom att få smeknamnet "friaren", sittandes på en trappa. Han kallar på mig och det slutar med att vi snackar ett tag till. Han blev bekymrad över hur jag skulle ta mig hem och det slutar med att han tvingar på mig pengar till taxi. Vad säger du A, man är verkligen inte van vid gentlemannabeteende these days eller hur?
Ringde ett specifikt taxinummer jag fått tidigare så jag och Y kunde åka hem. Kan dock meddela att jag inte kommer ringa den taxin igen. Var hemma runt 06.00 och slocknade kort därefter.


Lördag
Lördagen började med att jag studsade upp vid 10.30 och hoppade upp för trappan pigg och glad, haha. Nä, det är faktiskt sant! :P Åt frukost med mamma, J och A vilket var trevligt. J hade lagat värsta engelska frukosten. :)
Följde med mamma och J sedan för att handla lite mat, var hemma en stund för att sedan sticka bort till stranden på Råå där jag, mamma, J och bror skulle grilla. J hade verkligen förberett allt; salsiccia, fläskkarré, kassler och hemmagjord potatissallad som var himmelsk! Efter denna goda middag fick jag skjuts hem av bror för att hinna förbereda mig inför förfesten som skulle hållas hos mig. :D
Y kom vid 20.00 och jag hjälpte henne med att fixa håret och så, vid 21.00 kom S, C och M och bror anslöt också. S hade med sig en examenspresent till mig eftersom hon inte kan vara med på fredag; fyra shotglas med hög fot från Duka i fyra olika färger! Foten var ca 1 dm hög och i tjockt glas, himla fina var dem! Tack S! ;D
Efterhand som kvällen gick tyckte S att jag skulle inviga glasen SJÄLV och dricka fyra shots på raken utan mellanrum. Hrm. He, ja.. Vad gör man inte för sina vänner? ;) Den som var först framme för att stötta mig i detta shot-race var till min stora förvåning min total-nyktra bror (eftersom han skulle köra samma kväll) som gladeligen såg till att glasen blev fyllda! ;P Innan vi skulle vidare till stan tyckte vännerna att jag för sakens skull skulle köra ytterligare ett race, hrm. Well, no further comments needed. :P
Min snälla bror gav oss skjuts in till stan där vi började på PL13 för att sedan dra vidare till The Tivoli. Väl där blev gänget lite splittrat då ena halvan ville vara på r'n'b-golvet och den andra i vinylbaren - själv pendlade jag däremellan hela kvällen och blev trampad på fötterna x antal gånger. Träffade på en hel del bekanta ansikten också, vissa som jag träffat mer nyligen och vissa som jag inte träffat på flera år! Skoj! :)
S och M drog hem vid 03.00 medan jag och Y stannade till stängningsdags, dock på skilda håll då vi tappade bort varandra hela tiden! Mötte dock upp "friaren" från fredagskvällen och snackade lite och som tyckte jag skulle med till Cardinal. Sagt och gjort, hängde med "friaren" till Cardinal där jag blev bjuden på drinkar och vi stannade till stängningsdags, hade mega trevligt. :)
Efter detta satte vi oss på en bänk i hamnen och efter en stund hade iallafall jag en livlig diskussion med en förbipasserande man som både bekände otrohet samt inskränkta åsikter. Det slutade med att han eftertänksamt sa "Där sa du nåt, hm. Du har fått mig att inse en hel del ikväll" och tyckte jag skulle bli politiker. What? Sa att jag ville blir psykolog och jo, det instämde han ju med att det skulle passa. Väldigt tillförlitlig kritik, eller? :P
Ja, och för att göra avslutet på denna dagen/kvällen/natten/morgonen kort var jag hemma vid 10.30 och var redo att hänga med familjen till Malmö för att spendera dagen bland härlig arkitektur och sol. Haha. ;)

Och ja, mina vänner, detta var den k o r t a versionen! :P

Den här kvällen har hittills inte varit så lätt. Allting känns ganska mäktigt faktiskt. Övermäktigt.
Jag har knappt någon ork kvar i varken kropp eller själ till att ta itu med detta men ändå måste jag. Imorgon bitti vid 09.00 har jag nämligen min deadline och även om jag är så trött på detta nu att jag tappar andan så vill jag inte heller tänka mig att dra ut på det längre än nödvändigt. Ett val mellan just nu två onda ting där det ena är mer segdraget än det andra. Ser man det så så är det bara att ligga i nu så man blir klar. Men om man inte har orken, vad gör man då?

Inser att detta kanske inte är ett så upplyftande inlägg men sen är det ju min blogg. Jag är ändå glad för det mesta och försöker ha en positiv syn på saker och se framåt men man kan inte vara sådan alltid. Ibland har man sina dagar helt enkelt. Jag har haft några sådana dagar nu och så även ikväll. Kommer nog ha några sådana dagar till.

Jag vet ju att det  kommer att ordna sig, att det kommer att gå över. Men just nu känner jag som jag känner och finns inte mycket jag kan göra åt det just nu. Saker kommer ikapp mig. Och känslan att tampas med detta ensam just i denna stund väger tungt. Och jag har faktiskt inte ork att peppa mig själv just nu. Det kan tyckas uttjatat men tro mig att jag själv tycker det är minst lika uttjatat, det här med att saker kommer ikapp en. Gärna i flera omgångar dessutom. Tror nog att det också har mycket att göra med att man inte släpper fram allt på en gång, det finns inte tid till det - man har annat att fokusera på.

Denna situationen jag är i nu triggar igång väldigt mycket, mycket som jag känner att jag just inte har tid med nu för jag måste hinna färdigt till min deadline, motivationen ligger på minus. Dålig timing. Men är inte det också typiskt? Oh well.
Snart är detta över. Snart kan jag alltså ta det som hittills hängt över mig och även lämna det bakom. Snart.

Eller inte.. Hade bara sån grymt dålig fantasi till en rubrik just i detta tillfälle, haha. ;D

Då sitter man här och lyssnar på Takida, närmare bestämt Tear It Up Again just nu. Annars är en gammal favorit A Point Of View..
Ja, hursomhelst. Idag gick jag inte upp förrän vid 13.00 då jag igen somnade först runt 05.00. Som ag sa till Y innan idag så tror jag nog dygnen kommer att bättra sig igen efter helgen när det blir lite lugnare igen och allt är gjort.
Gick upp, tog en dusch och gav mig iväg till Y där jag blev bjuden på mat, så söt. :) Vi försökte oss sedan på lite plugg men kändes inte som om vi hade jätte mycket motivation idag, haha. Satt sedan mest och snackade och kollade lite några klipp på YouTube.
Vid 18.30 begav jag mig ner mot stan för att möta upp J utanför Golden Bamboo, även Å och A anslöt senare vilket jag tyckte var mycket trevligt. God mat och gott sällskap - nice. :)
Runt 20.30 skiljdes vi åt och jag gick hemåt, hade sällskap av A i telefon hela vägen hem och vi snackade om lite allt möjligt, bland annat blev det mer eller mindre bestämt att ta ett glas vin på fredag kväll vilket låter mys. :)
Väl hemma dök en gammal vän upp på MSN som jag inte snackat med på ett tag. Fick frågan om vi inte skulle ta och ses redan ikväll och ja, varför inte? Vi bor typ 5 minuter ifrån varandra. Efter någon minut insåg dock min vän att det fanns lite grejer som behövde göras till imorgon bitti så vi sköt på det till imorgon kväll istället. Blir nog trevligt tror jag! :D Så imorgon blir en heldag som först börjar med Shurgard runt 10.00 på förmiddagen för att sedan ta en strandpromenad med A. Sedan blir det in till stan igen för att plugga med Y, fixa ett ärende runt 20.00 och sen fika med min gamle vän. :)
Resten av denna kväll väntar inget annat än att fortsätta rensa här hemma för min del och packa, kanske går nåt skoj på TV man kan titta på lite emellanåt. :)

Ja, så var man duktig eller var man duktig igår? Som jag skrev igår pluggade jag en hel del och fick ganska mycket gjort. Senare på kvällen satt jag och funderade en stund om jag skulle ta tag i att rensa en byrå trots allt. Efter lite diskuterande med mig själv fram och tillbaka (vilket är lätt hänt när man inte har någon annan att bolla md :P) så beslöt jag mig för att fixa lite med det. Hm, "lite"? Slutade med att "när man väl har börjat så kan man inte sluta" och jag kom inte i säng förrän vid 05.00, ha. Men kan ju säga att jag kom en bit iallafall! Rensade till och med byrån i hallen också och jag behöver väl inte ens påpeka att sådant tar tid..? :)

Man samlar på sig så mycket när man tänker att "jag tar det sen" och så lägger man det någonstans. Sen glöms det bort eller så har man inte tid, man kanske får besök och städar undan saker som man då lägger någonstans "tillfälligt". Ja, anledningarna och ursäkterna är många. :P
Nu har jag dock bestämt mig för att detta ska bli gjort. Tänker inte ytterligare en gång släpa med mig en massa onödigt utan nu ska det bli ordentligt gjort. Och jag, som iallafall mina vänner anser är något pedantisk, tycker det är rätt jobbigt ändå att veta att saker ligger lite här och där och känner ändå press att ta itu med det. Så nu lär det nog kännas riktigt bra när allt väl är färdigt. Precis, när det väl är f ä r d i g t.. :P

Med tanke på att jag la mig så sent, eller ja, tidigt (?) så gick jag inte upp förrän vid 12.00 idag. Bestämde tid med Y kl. 13.30 nere i stan för att plugga. Vi sågs vid 7Eleven där vi tog en Frozen Cappuccino för att sedan bege oss mot biblioteket. Väl där insåg vi att det nog inte gick att koppla in våra bärbara eftersom vi inte såg något eluttag i cafeterian och vi ville inte sitta i den "tysta" delen så vi gick till skolan istället. Plugg-ruset infann sig och vi var nog ganska effektiva. :D
Vid 17.00 gick vi till McDonald's där vi åt nåt litet och snackade om allt möjligt för att sedan gå tillbaka till skolan och inse att det var stängt. Hade lite svårigheter med att bestämma oss vart vi då skulle ta vägen så efter lite separationsångest och utdragande av tiden på en bänk i solen en stund beslöt vi oss för att gå hem för dagen. Ha. Det är jag och Y och vår separationsångest. ;P

När jag väl kom hem efter en promenad i solskenet satt jag vid datorn en stund för att sedan titta på nästan hela Outsiders, det handlade om dessa killar som fungerade som coacher för killar som vill få till det på krogen. Vilket tema alltså. Okej, ibland är vissa bara ute efter en sak men det jag reagerade på var om det var nödvändigt att bete sig så överlägset och snacka så grovt om det. Det hela blev så otroligt primitivt och grottmännisko-beteende. Klubba ner kvinnan och släpa ut henne från krogen i håret, vettja.
Vad hände med respekten? Kan man inte vara trevlig och faktiskt mena att vara trevlig och ändå få till det? Eller måste det isåfall bli en roll man spelar, att vara trevlig på låtsas för att få vad man vill ha? Och är det primitiva beteendet för att avdramatisera och okänsliggöra det hela för att skydda sin egen sårbarhet? Om det handlar om att behöva anstränga sig så lite som möjligt, är det inte lika mycket ansträngning eller mer att vara äckligt vulgär istället för trevlig? Om inte så är det ju nästan lite läskigt att det grova beteendet skulle falla sig mer naturligt. Well well.

Aja. Nu ska jag väl ta tag i lite rensning igen innan jag lägger mig. Imorgon blir det att ringa några samtal och sen ska det pluggas med Y igen. Senare framåt eftermiddag/kvällen blir det nog lite mat med J. :)

Ja, då har man pluggat en hel del idag, fick klart två responser och skrev vidare på en inlämning som jag dock kommer behöva mer tid till då den är rätt omfattande. Men det gick rätt bra idag. :)
Mot kvällskanten värmde jag lite pizza från igår och tittade på "Sanningens Ögonblick". Vilket program.. Förstår inte hur folk kan anmäla sig till det. För er som inte känner till det; en person har tidigare fått en massa frågor som denne ska svara på medans en lögndetektor är inkopplad. I programmet blir samma person sedan utfrågad inför sin partner, familjemedlemmar, publik och TV-tittare utan att veta om lögndetektor-resultatet. Efter svaren följer en "spänningspaus" tills en röst säger högt om svaret var sant eller falskt samtidigt som det kommer upp på en gigantisk skärm bakom personen. För varje fråga personen svarat sanningsenligt på kommer personen längre upp i "penga-stegen", är svaret inte i överensstämmelse med lögndetektorsvaret förlorar personen allt.
Alltså, tänk er vilka diskussioner det måste bli i hemmet sedan efter programmet. Ett lögndetektortest är faktiskt inte  till 100 % korrekt, det finns fortfarande en liten marginal även om den är minimal att lögndetektorn har fel. Förstå vilken otur och vad det kan ställa till med isåfall. Ja..

Under TV-tittandet ringde iallafall mobilen vilket slutade i ett samtal på 1 ½ timme med J där det pratades om allt mellan himmel och jord, trevligt så här en söndagkväll. :)
Apropå det tidigare inlägget vet jag inte om det blir någon städning idag, skulle vara om jag kanske rensar en byrå med TV:n i bakgrunden. Vi får väl se. :)
Imorgon väntar iallafall plugg med Y, bra det. Blir skönt när man känner att man kommer någonstans och blir färdig med mer och mer. Har under helgen iallafall skickat in 4 grejer till min lärare så på vissa kommer nog respons  imorgon.

Nä, lite komedi på TV:n skulle nog sitta bra nu. :)

Då var det söndag igen, tycker den dagen oftast kommer väldigt fort. Jag är en sådan person som vill ha måndag och ny vecka. Tycker inte om söndagar, men det har jag visserligen skrivit om tidigare. ;P

Idag skulle jag nog tro att många ligger hemma och är sega eller bakfulla efter gårdagens bravader, vissa kanske har en lugn mys-söndag för att de jobbat hårt gångna veckan och laddar upp inför den nya veckan, vissa kanske går en promenad ute i kommer-och-går-solskenet och har trevligt.
Inte jag dock för jag var duktig och tog det lugnt igår vilket lönar sig idag - ja, man får ju se det positivt. :P Själv sitter jag och pluggar, effektivitetens lampa lyser här hemma och jag tycker nog att det går bra än så länge. Gick inte upp så tidigt idag och det känns lite jobbigt men för en gångs skull känner jag mig relativt utvilad och det är nice. Druckit 1 ½ kopp kaffe och 1 kopp té också så jag är igång. :)
Tänkte försöka beta av så mycket som möjligt under dagen så man inte har så mycket halvfärdigt. Vem vet, jag kanske till och med städar undan och packar lite ikväll efter allt pluggandet. Men nä, nu ska vi inte förhasta oss utan en sag i taget - en sak i taget. Helt plötsligt vill man ju göra massa annat också och helst på en och samma gång, dygnet har för få timmar. :P

För övrigt hade jag en väldigt trevlig dag igår med bror min. Han hade en tenta 9 - 14 och kom förbi efter det och mest hängde här. Vi stack sedan ner till stan för en fika och det var riktigt fint väder ute, härligt. Slutade med att vi satt där ett bra tag för att sedan vandra hemåt åt varsitt håll, eller ja, han cyklade och jag gick. I med iPoden och det var riktigt skönt att gå och tänka på lite allt möjligt.
Kom hem och kände mig något stressad med pluggandet. Hade lite alternativ angående kvällen men kände mig både energilös och stressad på samma gång. Oh well. Slutade med att jag och bror köpte pizza och tittade på TV hemma hos mig, jätte trevligt. :)

Nä, gott folk. Nu ska det fortsätta pluggas innan effektiviten försvinner. :)

Vill först och främst bara säga att jag är så glad för att jag har sådana underbara vänner. Tack främst till Y, D och min bror för det stöd jag fick igår - ni anar inte vad det betyder för mig.
Tack Y för långkvällen igår, för att jag får älta och känna att någon lyssnar och finns där. Tack till D för alla stärkande ord och tack M för ditt broderliga stöd.
Jag vill att ni ska veta att även om det kanske inte märks på en gång så gör ni sådan enorm skillnad när ni låter mig veta att det finns människor där ute med stora hjärtan - speciellt i en situation där det framgått att det finns dem utan empati och ärlighet.

För det var det som bekräftades igår, att såpass mycket av det som sagt och gjorts inte varit något annat än lögner. Ifrågasätter allt det jag blivit matat med under så lång tid och någonstans trott varit.
På ett sätt var det inte oväntat men jag antar att jag ändå hoppades på att bli motbevisad eller iallafall behandlad med respekt.
För vilken gång i ordningen sitter jag nu här och känner mig grundlurad, kränkt och nedvärderad? Jag vill inte alls sätta mig i offer-rollen, jag vill bara få säga det jag vill säga om att ha blivit behandlad med noll respekt och hänsynslöshet. För att bli behandlad på ett sätt som bara boostar någon annans överdimensionella ego, det är kränkande - som att jag inte skulle vara värd mer.
Jag känner mig vilseledd och att jag blivit ledd in på fel väg med flit. Att jag känner mig arg har inte med något annat i den här situationen att göra förutom det faktum att någon som påstått sig vara min "bästa vän" grundlurat mig med avsikt av enbart egoistiska skäl. Min fråga blir hela tiden "varför".
Det är den rutan man hamnar på, om och om igen. Varför?
Är det något jag värdesätter högt så är det lojalitet och att bygga upp ett stabilt förtroende. Denna någon har nu trampat över allt det som betytt någonting för mig och inte minst som denna någon ihärdigt försäkrat mig om faktiskt är.
Jag förstår inte. De som sagts och gjorts av denne har varit oprovocerat från min sida och det har inte bara hänt någon enstaka gång; kontinuerligt under en lång period nu har jag fått höra en del som jag inte ens bett om att få höra. Det som är oförståeligt är varför denna väg valdes, att leda mig in på ett spår som tydligen skulle visa sig vara helt fel? Speciellt när allting just har varit oprovocerat och bara blivit sagt/gjort rent spontant?
Visst, jag har ju distanserat mig och tagit allt hittills med en nypa salt men någonstans fastnar ju detta ändå - jag är ju inte fullständigt känslolös.

Varför hålla kvar och envisas med att försäkra mig om saker som nu i slutändan är fullständig bullshit? Varför grundlura mig med flit, jag förstår inte varför? Det värsta är att jag är ganska säker på att detta inte på något sätt rör den andra i ryggen.
På ett sätt är hela alltet ändå vad som varit en röd tråd genom hela vår historia; att jag blir vilsledd gång efter annan för att den andra inte kan reda ut sig själv och sina behov. Varför göra mig till en spelbricka i ditt falskspel som enbart går ut på att du ska få känna dig över alla andra?
Vad har jag någonsin gjort dig för att förtjäna ditt beteende?

Jag och Y pratade länge och väl om det här igår men båda hamnade på ruta ett hela tiden, vi kunde inte komma på ett enda vettigt skäl till ett sådant här beteende.
Detta har kostat mig såpass mycket att jag sa till Y igår att just nu känner jag verkligen att jag vill inte ha något mer med detta att göra. Jag vill knappt ta i det här med tång och jag nästan önskar att jag aldrig haft med detta att göra från början. Det är nog det som är det mest hemska med hela situationen, att man faktiskt nästan önskar att man aldrig träffat den här människan.
Jag och Y kom då in på hur det måste kännas..? Hur det känns att beté sig och behandla någon så svinaktigt att den andre verkligen inte vill ha något mer med denne att göra? Hur det känns när någon önskar att denne aldrig låtit den andre vandra in i dennes liv?

Detta är något som verkligen känns men det är inget som jag kommer låta kom åt mig mer än så. You're just ain't worth it.

Ahh. Då satt man först som nummer 58 i telefonkö till ComHem. Kommer fram efter en hel del ComHem-hjärntvättning som spelats upp i luren och frågar om bindningstiden för att bara konstatera att det fanns inte så mycket man kunde göra med uppsägningen av bredbandet. Så jag la på.
Kommer på nån sekund senare att de trots allt inte sa någonting om varesig telefonen eller TV:n så jag ringde upp igen. "Du är nummer 55 i kön"..
Kommer äntligen fram, förklarar läget för en kille som faktiskt presenterat sig som "Enrique Iglesias". Blir omkopplad. Det tutar upptaget. Ja, vad gör man.

Då sitter man här med laptopen i knät och lyssnar på Mobys nya helt suveräna skiva, "Last Night". Redan fastnat för just två av låtarna; "Ooh Yeah" och "Mothers Of The Night" - härliga båda två! Den första blir man så där mys glad av och den andra är så avslappnande. :)

Nu väntar strax ett bad, ska bli mysigt. Funderar på att göra en kopp te men kan inte bestämma mig om jag ska dricka den före eller efter badet, hehe.
Åh, är i ett riktigt mysigt state-of-mind just nu, så skönt. Känt mig så stressad, eller ja, händer ju mycket och sånt men det är som att jag nu fått en tillfällig liten paus - ett litet andrum. Och om det så bara varar tio minuter till nu så är jag glad. :)

Apropå musik, kom och tänka på en låt idag som jag fick för väldigt länge sen av min fina vän D; The Smiths - Asleep. En väldigt fin låt. Den kan tyckas sorglig, det beror väl på hur man tolkar, men också väldigt vacker. Och när man kommer att tänka på sådana gamla låtar som man en gång fått av en nära vän av en viss anledning, då blir man smått nostalgisk. :)
Musik betyder så mycket för mig att jag lätt kan beskriva olika perioder i mitt liv genom musik, vissa känslor, vissa minnen, vissa människor - allting har sin musik. Helt otroligt egentligen hur det fungerar.. En viss rad i en låt tar en tillbaka till en viss period och man minns exakt tid och rum - exakta känslan och tanken just då.
Underbart är det när man har någon likasinnad att dela det här med. Både Y och D är sådana personer för mig. När det gäller Y har vi kanske inte samma musiksmak men vi delar passionen för musik och det vi gillar lika kan vi tillsammans försjunka i. :) När det gäller D har vi ganska liknande musiksmak och delar själva känslan. Om jag nu skulle ha svårt att sätta ord på en känsla hade jag nog enkelt kunnat bara ge D en låt och D hade förstått direkt vad jag menar. :)
Music and mind works in mysterious ways, doesn't it? :)

Så.
This one's on me, memories. :)

Igår var en ganska full dag. Dagen "började" med att jag, för tredje natten i rad, vaknade vid 3-4 tiden någorlunda utvilad efter bara ca 2 -3 timmars sömn. Konstigt, javisst. Halvsov tills jag skulle gå upp, bla bla. Lektion 09.00-12.00, vi skulle se filmen "En Sång För Martin" men vår lärare hittade inte den filmen och tippade på att den var utlånad så vi fick se den Oscarsbelönade "Iris" istället med bland annat Kate Winslet i en av huvudrollerna. Det var en väldigt bra film som visar hur det kan vara när den man älskar med åldern utvecklar demens, en sjukdom som måste inge stark känsla av inte minst hjälplöshet. Utöver filmens handling och budskap fastnade jag verkligen vid valet av talspråk och deras varierande sätt att uttrycka sig - att på det sättet nyttja ord är konst. :)

Efter filmen gick jag hem och pluggade lite för att sedan bege mig ner mot stan för att möta upp C vid 14.00 för en fika. A kom också och det blev Graffiti där alla åt varsin äppelsmulpajsbit med vaniljsås. :) Trevlig stund med en del skratt. :)
Y mötte oss vid 16.00 och vi alla följdes åt till Bibliotekete där C skulle vara med på något pyssel. Resten av oss gick vidare mot söder där Y handlade hårfärg och A handlade lite mat. Vi "vinkade" sedan av A vid bussen då A skulle hemåt och jag och Y gick hem till mig.

Väl hemma skulle jag hjälpa Y med hårfärgningen och jag måste säga att resultatet blev riktigt bra, yay :D Förutom att färga hår snackade vi som alltid om allt mellan himmel och jord över kaffe, som de coffee-junkies vi är. ;P Lilla Y, hur ska det gå över sommaren egentligen när vi sommarjobbar på varsitt håll?

Efter Y's hårfärgning och styling fick Y skjuts hem och jag begav mig till mamma. Där blev det god middag gjord av J och sen blev det film; "Walk The Line" - har velat se den i en hel evighet nu..! ;D Den var jätte bra, så fint med människor som ställer upp för de som är i en svacka och behöver lite extra stöd. Vilken stark kärlek det kan finnas människor emellan och de starka band de kan skapa. Stundom känns det som att många glömmer vad kärlek handlar om, att finnas där och inte ta för givet. Det är trevligt, mysigt och välbehövligt att ibland bli påmind lite extra om att det faktiskt finns där ute. :)