staravenue

 

Ja, då har ens två lediga dagar gått och imorgon väntar praktiken 07.00 igen.

Var iväg med Å igår förmiddag för att införskaffa present till S som fyller år på lördag. :D Det var en grymt fin dag, kallt med soligt och det var mysigt att gå omkring på stan med Å och fixa och dona för att göra någon annan glad! Älskar att handla presenter! ;D Resultatet blev helt perfekt och jag tror att både jag och Å var riktigt nöjda med presenten när den skickades iväg till Gran Canaria! :)

Dagen började med att jag vaknade 05.45, 10 minuter innan min klocka skulle ringa. Gick upp och gjorde iordning havregrynsgröt som faktiskt är ganska underskattat och dessutom väldigt mättande. Äter inget på min praktik så kan ju behövas att man håller sig mätt. :) Myste framför TV:n tittandes på The Voice-radioprogrammet som visas i kanal 5 medans jag åt min gröt. Många tycker det är jobbigt att det mörkt så länge på morgonen men jag tycker faktiskt det kan vara rätt mysigt. I och för sig blir jag väl bara desto mer sugen på att stanna kvar i soffan och gosa in mig i min fluff-filt men ja, plikten kallar ju. ;)

Efter min lugna frukoststund började jag göra mig iordning och med skinnjackan på och min gigantiska grovstickade mörklila halsduk virad runt halsen begav jag mig ut i det kalla halvmörkret vid 07.30 mot praktikplatsen. På vägen lyssnades det på Alicia Keys - No One, Fergie - Clumsy och Blue October - Come In Closer med viss repeat på de första två. :) Praktiken var 08.00 - 16.45 idag, fast fick gå lite tidigare - skönt. :)

När jag vandrade hemåt lyssnades det på Fergie igen för att sedan gå över till Linkin Park resten av vägen. Väl hemma pratade jag en stund med mamma i telefon innan jag satte igång och städa lite. Dammsugit hela lägenheten, städat undan ren disk och en del onödiga grejer på köksbordet som jag dessutom la en glittrig löpare på, diskade det som blev från middagen och har dessutom storstädat badrummet. :D Belönade mig med att titta på Desperate Housewifes. Varit ganska duktig idag faktiskt. ;)
Dessutom lagade jag mat som idag blev laxfilé med pesto tillagad i ugn och till det en "röra" beståendes av wokade babymorötter och rödlök samt cocktailtomater vid sidan om, blev riktigt gott. :)

Ja. Då satt man här nu då. Ensam.
Ensam i antal då men i världen vet jag att jag inte är ensam. Jag har världens underbaraste familj.
Har på känn att detta kommer bli ett någorlunda långt inlägg och vet inte om någon kommer att orka läsa allt men jag känner att jag behöver få skriva av mig.

Det är en skum känsla som befinner sig hos mig just nu.
Jag visste om att denna dagen skulle komma. Först befarade man bara att det skulle komma dithän tills man gjorde slag i saken. Då visste man att det skulle komma dithän och det var tungt, väldigt tungt.
Efter ett par veckor av dagliga tårar då den första insikten var nådd så började man försöka finna sätt att hantera denna situationen på, vardagarna har hela tiden hanterats då man känt sig illa tvungen att bita ihop även om det inuti varit allt annat än lätt. Jag tror inte de runt omkring mig egentligen har en speciellt tydlig bild av omfattningen av hur allt detta har varit för mig. Till och med min familj har reagerat vid tillfälle, jag tycktes ju både hantera och ta det hela så bra.

Efterhand som tiden gick närmade sig dagen D med små babysteps och tankarna har susat runt i huvudet dag som natt om hur denna dagen kommer att bli i själva verket. Det har trots allt varit väldigt svårt att föreställa sig. Efter en tids kämpande och ihophållande av ens inre övertygar man sig själv rätt duktigt att det mesta är stabilt. Sen vet man annorlunda i bakhuvudet, man vet ju att en massa andra reaktioner som är mer eller mindre oväntade kommer att träda fram när dagen väl är framme. Nånstans har man väl inte heller velat föreställa sig riktigt hur det kommer att kännas för att man har velat förbli positiv, detta inte minst för att hålla sig uppe för dagen.

Dagarna fram till nu har varit både bra och dåliga, starka och mindre starka. Till stor del har känslan av att vara less på nuvarande situationen, som tagit all ens energi, tagit över så att man har levt på den drivkraften och det hoppet; att snart är det förbi.
Det är lätt hänt i sådana här situationer att önska att tiden ska gå fortare men den önskningen har jag verkligen velat undvika för hur man än vrider och vänder på det så kvartstår det faktum att i slutändan så kommer man att tycka att tiden har gått fort ändå. Och jag ville inte sitta med den tanken och dessutom känna att jag under kvarstående tid gjort allt för stressa på. Så jag tog en dag i taget. Dagen D skulle komma tids nog. Och jag känner mig själv rätt väl vid det här laget och har funnit såpass styrka att jag har kunna se det från en viss distans, för att därmed kunna balansera alla känslor och tankar.

När det hade kommit till de sista två veckorna blev situationen så påtaglig för mig på så många fler sätt som jag inte med tankarna kunde styra över. Jag tyckte jag behöll ett visst inre lugn men kom på mig själv alltmer med att vara fullständigt ofokuserad. Jag kunde inte plugga eller knappt läsa en bok, knappt se en film. I början gick det bra att iallafall träffa vänner men även där blev jag mer och mer okoncentrerad; under diskussioner eller pratstunder med vänner kände jag hur jag alltmer försvann under samtalets gång. Till en början tänkte jag inte ens på något speciellt men jag kunde inte heller koncentrera mig på vad personen framför mig sa. Jag kände det som att jag inte kunde hålla ögonkontakten, visa det intresset jag borde ha visat för hur jag än mår är jag alltid intresserad av att höra vad mina vänner eller familj har att säga.
Det kändes som om jag satt i någon slags dimma där ljudet försvann mer och mer och framför mig ser jag bara en person vars läppar rör sig men jag hängde inte alls med i samtalet även om det de sa hördes någonstans långt bort i fjärran. Jag vet inte hur mycket av detta som egentligen märktes utåt men inom mig kände jag mig så frånvarande och som att alla mina ansträngningar att fokusera var förgäves. Och att prata om vad som försegick inom mig gjorde jag bara ytligt; det kan tyckas ha varit mer än ytligt men jag ansträngde mig verkligen att inte älta det här. Att inte prata om det för mycket. Folk tröttnar. Sedan tror jag ärligt inte att någon hade förstått riktigt; har ju fått höra det ett antal gånger nu hur bra de flesta omkring mig tyckte att jag verkade ta det.
Efterhand blev även min sömn väldigt dålig; hade svårt att somna in och svårt att sova. Vaknade flera gånger under nätterna även om det så bara var för nån minut, fick ingen som helst ihållande sömn. Samtidigt som jag kände mig så utmattad både fysiskt och psykiskt kände jag ändå en form av rastlöshet som inte kunde bli stillad. Kände mig orolig i kroppen hela tiden och det växlade ständigt mellan att jag inte ville vara ensam men jag ville inte heller ha sällskap.
Migrän kom också som ett brev på posten och jag har fortfarande problem med mina ögon; kan inte fokusera och ser suddigt. Ibland ser det ut som att möbler "rör sig" och det känns som att golvet svajar som framkallar mindre yrsel. Ibland kan det sticka i fingrarna också, som om det somnat.

Inte helt oväntat var det bara någon dag kvar till dagen D och nu kändes det som om jag gick på nålar. Det kändes som om jag hade en orkan inom mig samtidigt som den var knappt märkbar ens för mig själv eftersom jag med alla medel behöll mitt lugn. Kände en enorm stress och min enda tanke var att jag bara ville ha lugn. Men lugnet kunde inte infinna sig förrän det hela var över.
Ville se till att allt det praktiska gick snabbt, lätt och smärtfritt - vilket det faktiskt gjorde. Höll ihop mitt inre och i helhet skulle man faktiskt kunna säga att det gick bra. Även om jag kanske mest övertygade mig själv med lögner för att finna en viss balans. Mycket gick väl också ut på att inte visa sig sårbar.
Det var i slutet av dagen när allt var klart som vi skulle äta tillsammans "en sista gång" som mina ansträngningar att behålla distansen, att hålla mig i nuet, blev väldigt påtagliga. Det var en sådan paradoxal känsla att känna en sak samtidigt som jag kände att jag borde känna något annat och jag förvånade mig själv.
Ingen sorg infann sig; jag betedde mig exemplariskt både utåt och inåt för min egen skull. Jag förväntade mig inte mycket och hade därmed inget hopp heller som kunde raseras.

Vi pratade en del medans vi åt och jag tror att anledningen till att jag inte bröt ihop där och då var för att hela situationen var fortfarande väldigt overklig för mig. Det var det som var så konstigt; så väl förberedd för verkligheten som kändes så overklig. Denna overklighetskänslan skulle dock snart brista som en enda stor käftsmäll.
Efter vi hade ätit bubblade lite känslor upp till ytan sakta men säkert; svag sorg blandat med det agg jag hyste mot hela situationen som jag känner att jag blivit indragen i, inlurad i om man så tycker. Han skulle åka och vi stod i hallen - stunden hade kommit då jag skulle återfå min nyckel. Jag fick den och jag kände inte så mycket för allt detta hade jag ju förberett mig på och detta scenariot hade vid det här laget utspelat sig i mitt huvud ett antal gånger. Det är som att allt det praktiska kunde jag ta med lugn för det kan man räkna ut hur det kommer att gå men däremot det känslomässiga kan alltid gå hur som helst. Även om man i tanken sett alla möjliga tusen scener utspela sig om hur det kan bli så kan man ändå inte vara riktigt förberedd. Han däremot tittade lite sorgset på mig när han gav mig nyckeln.
Han såg på mig och gav mig en stor kram. Kramen höll i sig som om den inte ville ha ett slut och blev stundom lite starkare. Han lutade sig bakåt och såg mig tårögd i ögonen, drog sin hand mot min kind och genom mitt hår och höll till slut sina händer varsamt om mitt ansikte. Han sa "Du är den bästa tjejen i världen. Du förtjänar enbart det bästa." Han lutade sig framåt och gav mig en varm och kärleksfull kyss för att sedan lägga sina armar om mig och krama om mig hårt igen. Efter detta gick han. Och kvar stod jag, kämpandes med hjälp av den energi jag hade kvar att hålla tillbaka tårarna för jag visste att om jag låter dem falla nu så kommer jag inte att kunna sluta.
Några minuter senare får jag ett SMS. Jag får höra att jag är den bästa tjejen i världen och att jag är hans bästa vän. Jag får höra de tre stora orden och att jag får ringa när jag vill. Nu föll tårarna och bildade floder nerför mina kinder.

Senare den kvällen fick jag sällskap av min mamma och hennes man som hjälpte mig att komma till rätta. De hjälpte mig placera ut möbler i vardagsrummet och skruva ihop köksbord samt stolar. Jag packade upp diverse köksredskap och glas, min nya micro och invigde min Sodastream som jag fick av mamma häromdagen. Den dagen jag fick den hade mamma ringt och sagt att de kommer förbi snabbt. Nån minut senare ringde det på dörren och när jag öppnar står mammas man där med näven utsräckt med en islatte i. Bara det fick mig att smälta, jag som tycker så mycket om islatte och nu hade de båda kört hem till mig för att ge mig en. Efter det kliver mamma fram och sträcker fram handen i vilken hon håller en Sodastream i svart och silver och räcker mig den med orden att "nu slipper du släpa på tunga flaskor när du handlar" då hon vet att jag i stort sett är beroende av mineralvatten. Det är verkligen de små sakerna som gör det - jag älskar min familj.

Efter det att jag umgåtts med mamma + man skulle min vän C komma över. Vi hämtade henne i stan för att sedan köra hem till mig. Planen var väl egentligen att se på film men slutade med att jag vid 02.30 gav upp efter att ha försökt sätta ihop min 185x185 cm stora hylla. Så vi gick och la oss.

Gick upp idag vid 10 för att vara redo när mamma skulle hämta mig vid 10.30 för att vi skulle träna. När mamma kom kände jag mig ganska dämpad och yttrade något ord om att det hela kändes tungt men sa inget mer sedan för att undvika risken att tårarna skulle komma igen. Hade sådan extrem värk i armarna också från gårdagen som bestod av att lyfta och sätta ihop möbler men körde på och fixade hela träningspasset, dock med lite peppning från vår tränare.
När jag och mamma hade tränat klart och bytte om undrade hon om jag ville hänga med hem till dem och äta. Och det var där overkligheten slog mig igen då jag direkt började tänka hur HAN jobbade idag och när han skulle komma hem. För att nån sekund senare inse att.. Han kommer inte hem. Nämnde det för mamma, sa att jag kunde följa med och bytte sedan ämne.
När vi körde mot mammas lägenhet kom "Hey There Delilah" varpå jag höjde volymen. Nu var det kört; tårarna forsade igen varpå mamma tog min hand och kramade den hårt. Tankarna om verkligheten flög igenom mitt huvud igen; han kommer inte vrida om nyckeln och komma in genom den dörren mer, han kommer inte att komma hem igen..

Nu ikväll när jag satt för mig själv i soffan var tredje gången idag jag bröt ihop. Efter att samtal från honom.
Det som triggade denna gången var nog vilken underbar dag han tycks ha haft idag och att han mest ringde för att diskutera elabonnemanget. And that was it. Självklart blir jag glad för hans skull om han mår bra, det som gör ont är bara att hans glädje behövde bli på bekostnad av min glädje.
Jag kan inte skaka av mig den känslan att han inte har någon insikt i min upplevelse av hela den här situationen. Jag vet att det var jag som tog det slutgiltiga beslutet men jag kände mig tvingad; det var ohållbart. Jag kvävdes av den tunga tjocka atmosfären som hängde över mig allt som oftast och att jämt behöva vara den som fick bära skulden för allting samt ta emot koneskvenserna av allt annat runt omkring som gick fel. För att inte han skulle drunkna höll jag själv på att drunkna för att hålla honom ovanför vattenytan. Utöver det psykiska protesterade dessutom min kropp genom migrän, trötthet, utmatttning samt näsblod några gånger i veckan under nån månads tid. Och det som smärtar mest är känslan av att han inte inser omfattningen av detta. Och att ovanpå det få intrycket av att han nu befinner sig i det efterlängtade paradiset medans jag skrapar ihop resterna som han lämnat kvar är allt annat än upplyftande.

Antar att det bara är tiden som kan utvisa när/om insikten kommer att infinna sig en dag. Nu tänkte jag efter denna överväldigande dagen gå och lägga mig och försöka sova..
Det som skänker mig tröst är att under denna tunga period när jag haft tyngre vikter att bära på mina axlar än vad jag egentligen har klarat av så har min familj verkligen ställt upp och i synnerhet min mamma har gjort allt för att försöka underlätta för mig på alla sätt och vis. Det är jag så oerhört djupt tacksam för att jag inte vet var jag ska börja för att ens sätta ord på det. Thank you.

"How do you bounce back when reality batters your belief system and love does not, as promised, conquer all?"





"I was afraid if I looked up into his eyes, I'd turn to stone. How could I have let myself believe things would be different the second time around? I'd never even heard of an urban relationship myth in which a self-centered, forty-two year old baby magically transformed into a grown man that you could bring out in public."

Ja, tänkte då blogga lite innan jag ska gå och lägga mig.
Det ordnade sig till slut med min praktikplats efter många om och men och jag hamnade till slut på lasarettet där jag skulle hamnat från början och där jag vill praktisera. Börjar imorgon, ska bli enormt intressant faktiskt. :)

Satt precis i soffan och läste boken jag började läsa för ett tag sedan, "Det Ska Bli Ett Sant Nöje Att Döda Dig" av Magdalena Graaf, och hade på MTV i bakgrunden. De låtarna som de bland annat spelade var "Umbrella" med Rhianna, "Hey There Delilah" med Plain White T's och "Apologize" med Timbland feat. One Republic.

"Hey There Delilah" har varit min favoritlåt sedan någon månad tillbaka och bäst är det när man råkar vakna till den när den just då råkar spelas på radion, sover alltid med radion på. Den låten ger en sådan inre ro på något sätt, den är så lugn och mjuk och man känner välbefinnande. För er som inte vet; musik utgör en väldigt stor del av mitt liv och man kan bygga upp hela mitt liv med x antal låtar som representerar olika perioder. Många låtar som genom sina texter berättar en del om hur mitt liv har varit just då och dels vilka minnen och associationer som kopplats till vissa av låtarna, även om de ibland kan verka ologiska.

Hur som helst; just "Umbrella", "Apologize", "The Way I Are" och "Love Is Wicked" associerar jag till en period i somras då det mesta var kaos. Helt enkelt var det som skulle vara stabilt allt annat än stabilt, min tillvaro var en berg-och-dal-bana och jag bara gav och gav av mig själv utan att själv ha någonstans att ta vägen där jag kunde ladda mina batterier.
Låtarna är ganska olika varandra och de flesta av de låtarna tycker nog folk är fest-låtar men för mig framkallar just dessa låtar det jag kände då. Dessa låtar spelades upprepade gånger på NRJ vilket var den enda radiostationen vi lyssnade på just då och nu när de spelades på MTV så fick jag något av en sentimental nostalgi-tripp. Just när det gäller "Apologize" symboliserar även texten en hel del för mig av vad som hängde i luften just då. Och även om dessa låtarna genom delvis association och delvis genom dess text framkallar "jobbiga" och "gnagande" känslor så kommer även en känsla över mig att jag inte vill att låten tar slut, jag vill inte att den formen av överväldigande som låten ger ska ta slut för att någonstans ger den mig tröst. Förstår ni hur jag menar?
Ni vet, oftast handlar det om någon sorglig kärlekslåt som man kopplar till ett sämre minne och ögonen kan till och med tåras men man vill ändå inte sluta lyssna på just den låten för att någonstans ger den tröst..?

Hittade på A's blogg och såg skit kul ut. ;D Här är då jag pratandes i telefon, haha. ;P

Orkar egentligen inte skriva så mycket om min dag förutom att jag tycker det är helt totalt onödigt att Ikea packar mittbalken för sig istället för med resten av sängen, som gjort för att glömmas bort!

Hursomhelst, snodde en lista från A. Kul tidsfördriv. ;D


- 10 "Favoriter" -

- Färg: Mörklila, faktiskt! :)
- Mat: Hm, svårt. Lasange kanske? Eller min pastagratäng med röd och gul paprika, rödlök och fetaost? Eller risotto? :D
- Band: Kan inte välja, dock alltid Linkin Park, Staind och Tiger Lou.
- Film: Moulin Rouge är så bra. Och Premonition som jag såg för ett tag sen med Sandra Bullock var riktigt riktigt bra!
- Bok: "De Galnas Hus" av Karin Fossum, "DaVinci Koden" av Dan Brown, "Det Ska Bli Ett Sant Nöje Att Döda Dig" av Magdalena Graaf.. En salig blandning! ;P
- Sport: Va? Vad är det? Ha.. Är verkligen noll sportintresserad, skulle vara boxning isåfall.
- Årstid: Våren..! Allt kommer till liv igen, mysigt kalla men soliga dagar!
- Veckodag: Fredagar, på lördagar får man ångest över att det snart är söndag, ha. ;P
- Glassmak: Just nu Ben & Jerry's "Chunky Monkey", mmm! :D
- Tid på dygnet: Ja, nätterna är ju mysiga om man har nåt att göra och förr hade det blivit ett givet svar. Numera är det också underbart att komma upp i tid på förmiddagen så man hinner med en massa och känner sig effektiv. :)


- 9 "För Tillfället" -

- Humör: Ganska uppåt faktiskt. :)
- Smak: Avslagen Coca Cola.
- Kläder: Svarta strumpor, gråa oversized mysbyxor och ett mörkblått linne.
- Bakgrund: Ja, samma svar som ovan; mitt och N's tangentbord, N's snackandes på WoW och TV:n i bakgrunden.
- Nagellack: Har inget nagellack men därefter silverglitter på alla tipparna. :)
- Tid: Klockan är nu 22.23.
- Omgivning: Ett ganska stökigt datorrum med diverse flyttlådor, N's nya gitarr på golvet + kartong och skit från den samt ett antal blåa Ikea-plastsäckar.
- Irritationsobjekt: Att Ikea säljer mittbalken till min säng för sig och inte påminner en att ta den med sig.. =P


- 8 "Första.." -

- Bästa vän: Alma.
- Screen name:  starshine/staravenue
- Husdjur: Fiskar, men om det inte räknas så en svart liten vädurskanin vid namn Stampe. :)
- Piercing: Öronen men utöver det naveln. :)
- Förälskelse: Små crushes har man ju haft men första förälskelse var nog Fredrik.
- Musik: Ace of Base's skiva var min första egan CD. ;D
- Bil: Har inte ens körkort. ;P
- Kyss: En kille vid namn Mattias. :)


- 7 "Senaste.." -

- Cigarett: Några timmar sedan..
- Mat: BK vid 16.00 "på vägen hem" efter att ha kört och hämtat min madrass hemma hos mamma.
- Dryck: Coca Cola.
- Biltur: Idag när jag och N körde och hämtade släp, bytte bil, hämtade min madrass och lämnade av den hemma, bytte bil igen samt körde till BK.
- Kyss: Hm.. Minns inte.. Häromdagen tror jag.. ;P
- Spelad låt: Oj, nånting på radion i bilen innan. På iTunes var det nån låt från Britney's nya skiva från när jag lyssnade igår.


- 6 "Har du någonsin.." -

- Dejtat någon av dina bästa vänner: Yes, vi blev även tillsammans men det funkade inte. He.
- Brutit mot lagen: Inte vad jag vet..?
- Blivit arresterad: Haha näe, men fick dock åka i en pikébuss vid ett tillfälle fast av helt annat skäl..
- Badat naken: Nope.
- Varit med på TV: Yep, när jag var.. 14? Den kören jag sjöng med då hade livesändning i SVT.
- Kysst någon du inte känner: Haha, japp.


- 5 "Nej Tack" -

Kläder: Håller med A - magtröjor.
Mat: Hm.. Är inte ens kräsen men skulle väl vara banankaviar och lever då då. ;P
Musik: Oj, ja.. Joddla Med Siv kanske? Ha..
Dryck: Fanta, blä..
Personlighetsdrag: Jag är väldigt generös, om jag får säga det själv, och har därför svårt med snålhet, förstår mig inte på det. Utöver det skulle det väl vara ett uppblåst ego, folk som skippat hela biten med ödmjukhet. Ja just det, och även folk med noll empati går bort.


- 4 "Saker.." -

Du gjorde igår kväll: Hm.. Gick till biblioteket med Y för att lyssna på två representanter från Burma om deras historia samt nuvarande situation, gjorde iordning mat när jag väl var hemma och däckade senare i soffan.
Du kan höra just nu: Mitt knappande på tangentbordet, N's knappande på sitt tangentbord samt hans pratande lite då och då på WoW samt TV:n i bakgrunden med "Fråga Olle". He. :)
Du inte kan leva utan: Kärlek, familjen, vänner.
Du gör när du har tråkigt:  Beroende på dygnets tid ringer jag nån vän. :) Skriver listor. :P Läser bloggar, läser Aftonbladet, tittar på TV..


- 3 "Personer.." -

Du kan berätta allt för: Ja, det är väl som A säger; man berättar väl sällan ALLT för en och samma person utan delar upp det lite men den jag berättar absolut mest för är nog min mamma.
Du tycker om: De som står mig nära, kort och gott.
Du inte gillar: Ja, de jag inte gillar har jag inte med att göra och så länge jag inte har det behöver jag heller inte känna av att jag ogillar någon och ödsla tid på det. Men visst, några stycken finns väl. ;)


- 2 "Val" -

Kaffe eller te: Ja, kaffe helt klart. Helst latte då, med någon smak i. :)
Vår eller höst: Våren, solen kommer fram mer då men det är fortfarande en sådan mysig kyla ute.

- 1 "Önskan" -

Oj, ja du.. Att allt framöver blir som tänkt eller iallafall reder ut sig till det bästa. :)

Säga vad man vill om Britney Spears, personligen tycker jag mig bara se en tjej som försöker få ihop alla områden i sitt liv men har för mycket omkring sig för att kunna hantera situationen. Ständigt bevakad av media långt förbi rimliga gränser samtidigt som hon försöker få ihop alla de bitar som finns i livet; sig själv, familjen, vänner, karriären och inte minst hetsen att leva upp till de ideal som fullständigt vuxit ur proportion i kändisvärlden. Man kan tycka att det är självförvållat då man väljer själv att bli en såpass offentlig person, men kom igen, långt ifrån de flesta kändisar är så till den milda grad överbevakad som Britney.
Hursomhelst, jag är inget Britney-fan och har aldrig varit men laddade för skoj skull hem hennes så omtalade comeback-album "Blackout" som faktiskt fått bra recensioner och måste faktiskt säga efter att ha lyssnat igenom skivan att den är helt Okej! Hon håller en jämn nivå bland låtarna istället för att ha nån bra och att resten är skit. Skivan är enhetlig och låtarna har ett sound som gör att de är "lätt-omtyckta". Många av låtarna är "catchy" och har en viss attityd över sig. Texterna antyder försök att hävda sig själv lite à la "not everything is what it seems and u don't know shit but I don't give a fuck 'bout u and gonna keep on doin' my thing". Speciellt "Piece Of Me" känns lite som en "in your face" åt mediavärlden. ;) "Why Should I Be Sad" känns som en bitch-slap åt Kevin Federline, ha. Men ja, allt är ju bara mina tolkningar. ;P
Vissa spår är fortfarande för "poppiga" för min smak men skivan är ändå lätt en skiva man kan ha på i bakgrunden hemma eller kanske förfesta till. :) Kanske inte hade lagt ut pengar på den men med dagens teknik så.. ;P

Nästan färdig med en inlämning nu, skönt. Förutom school-stuff har mkt annat kretsat runt i mitt huvud de senaste dagarna. Exempelvis hur man frivilligt kan sätta sig i en form av isolation och mena att det ger livskvalité. Hela tanken känns så fruktansvärt sorglig att jag inte vet var jag ska börja.

---

Tänk dig att inte komma ut och få andas in den friska luften, vissa dagar inte mer än vad som är absolut nödvändigt och vissa dagar inte alls. Dessa korta stunder som är mer eller mindre frivilliga tänker du inte ens på - du låter inte ens dessa stunder locka dig till längre stunder. Tänk dig att under en vacker dag inte stå och känna solens strålar mot dig samtidigt som du känner hur den höstiga luften biter i dina kinder.

Tänk dig att inte ta vara på en vacker dag någon gång och gå ut på en långpromenad, kanske med trevligt sällskap. Få känna att din kropp rör på sig, känna hur den sträcker ut sig för varje steg samtidigt som du kan observera allt liv som händer omkring dig. Att samtidigt njuta av sällskapet och låta samtalen flyta på om allt mellan himmel och jord.

Tänk dig att bara ägna någon sekund åt att registrera i huvudet att det blivit höst genom alla de färger som finns och inte stanna upp och titta lite extra? Hösten är ju på det sättet underbar, med alla färger som dessutom lyser desto klarare när solen är framme.

Tänk dig att inte ta dig ner till havet och se hur havsytan glittrar och hur vågorna leker? Att inte känna havsdoften och gå längs med stranden?

Tänk dig att inte träffa dina vänner fysiskt och prata med dem, skratta tillsammans? Gå promenader tillsammans för att sedan kanske avnjuta en varm kopp té eller kaffe och prata om allt och ingenting eller kanske se en riktigt bra film tillsammans, äta en middag ihop? Tänk dig att välja att gå miste om känslan att verkligen trivas i någons sällskap och att någon trivs med dig?

Tänk dig att när mörkret faller inte känna dig det minsta lockad av att gå ut och titta upp mot himlen och förundras över alla miljontals stjärnor som lyser över dig?

Tänk dig att välja bort spontanitet i ditt liv, att välja bort att hitta på något riktigt kul som du inte gjort på länge eller kanske aldrig ens gjort? Tänk dig att välja bort den möjligheten att få uppleva nya ting och ha trevligt tillsammans med någon som står dig nära och kanske även lära känna nya människor?

Tänk dig att välja att inte testa på något nytt, att kanske avstå från att följa med på konserter och inte uppleva den dynamiken som finns i publiken då deras favoritband går upp på scenen? Tänk dig att avstå från möjligheten att låta dig sköljas över av musik och bli helt hänförd, att inte ge saker en chans?

Tänk dig att gång efter annan avstå från nöjen, bjudningar, tillställningar och till och med vanliga middagar för att det helt enkelt inte prioriteras? Tänk dig att avstå från att laga en god middag tillsammans med någon eller avnjuta en god middag i gott sällskap? Tänk dig att det till slut blir att folk avstår från att tillfråga dig om du vill vara med, för att de vet att det inte lönar sig?

Tänk dig att välja bort att känna samhörighet och kärlek? Tänk dig att välja bort värme, lycka och fysisk kontakt? Tänk dig att avstå från det som ger dig livskvalité? Tänk dig att välja bort de du påstår betyder mest för dig och inte ägna dem en tanke? Tänk dig att du visst ägnar dem en tanke men bortser från den? Tänk dig att avstå från möjligheten att göra någon så glad så att de strålar av energi och lycka som DU tillfört dem? Tänk dig att avstå från att känna att du gjort någon glad?

Tänk dig.. Att avstå från att älska och bli älskad..?



Tänk dig att du avstår från allt detta för att istället sitta i ett instängt rum där persiennerna alltid är nerdragna..? Ett rum som är fyllt av unken luft för att fönstrena aldrig öppnas..?
Att du avstår från allt detta för att en virtuell verklighet är mer viktig än den verkligheten du egentligen borde leva i..? Att du stöter bort de som betyder någonting för dig för att du prioriterar att vistas i en virtuell värld för att du där har status och anses viktig..?
Tänk dig sedan att du avstår från att leva i nuet och verkligheten för att det enda du tillåter din hjärna att fundera över är hur du ska uppnå ännu mer status och effektivitet i den virtuella världen..? Att det enda dina samtal handlar om är hur du ska uppnå mer framgång i din virtuella värld? Att din värld betyder såpass mycket att den blir på bekostnad av så mycket annat runt omkring dig?
Tänk dig att du inte har förnuftet att förstå att folk glider ifrån dig för att du inte har såpass kontakt med verklighet för att du vänder dig till din värld där du anses vara någon.."på låtsas"..?
Tänk dig att de som står dig nära får ta väldigt mycket irritation och aggressivitet från dig enbart av att du får förslag om annan aktivitet men som inte går ihop med planerna i den virtuella världen..? Så folk hoppas på att du föreslår någonting så de inte ska bli beskyllda för någonting eller inte vill vara i vägen..?
Tänk dig att de som står dig nära gång efter annan får bli avvisade och hetsade när du väl umgås med dem för att du inte klarar av att vara ifrån din virtuella värld? Att dina nära ofta får sitta med massor av dåligt samvete för att du skapar ett stort drama så fort du snappar upp någonting som på något långsökt sätt kan vara "ett hot" mot din virtuella värld och din tid där..? Att det du egentligen gör då är att manipulera för att få din vilja igenom? Och hur utnyttjade dina nära kan känna sig då de trots allt ställer upp för dig närhelst du behöver det för att de faktiskt älskar dig..?

---

Man kanske inte tar vara på allting själv alltid, orken kanske inte heller alltid finns - man har sina svackor. Men man är iallafall medveten om att allt dessa ovanämnda möjligeheter finns omkring en - man har det i sitt medvetande och uppskattar verkligen den valmöjligheten. Bara att känna att man har den valmöjligheten ger en inre ro - man kan fyllas av total lycka bara av att se ut genom fönstret och se solen skina.

Men att timme för timme, dag för dag, vecka efter vecka, månad efter månad enbart sitta isolerad och och bortse från alla möjligheter som finns, möjligheter som erbjuder dig variation i livet så att man på flera olika områden kan få livskvalité, är hjärtskärande. Detta är inget annat än sorgligt.. Vill man inte göra mer av sig själv? Vill man inte utnyttja den kompetens man har mer än så? Vill man inte utveckla sig själv mer och göra någonting mer av sig själv?

Och att stå och se på medans detta bara eskalerar är hemskt. Man ser alla tecken och man försöker förhindra det, man försöker bromsa upp det men man är inte mer än människa. Och det är för övermäktigt för att kunna fixa själv. Alla ord man får ta, alla påhopp, alla anklagelser - atmosfären som blir sedan och bara hänger som en stor tyngd i luften.

Att komma till insikt med att det inte är ens fel heller och att det ofta är projiecering det handlar om; att den andra lägger över sina dåliga känslor och dåliga samvete på en annan - ja, det tar lång tid att komma dit. Man rotar förtvivlat i ens egna arkiv; vad gjorde man fel, vad kunde man ha gjort bättre, hur ska man göra nästa gång.. För att till slut komma fram till att det inte är ens fel. Men var ska man ens börja och förklara hur mycket av ens energi, tålamod och känslor som blivit totalt utsugna av detta..? Att behöva sitta där med vetskapen av allt man lagt ner, för att man bryr sig och tålamod man lyckats öka på varje gång på något sätt, när man väl inser att felet inte alls legat hos en själv? När man väl inser att man blivit manipulerad..? Och därmed inser att man skulle kanske hanterat detta på ett helt annat sätt från början..?

Kan ju inte prata för alla, kan enbart prata för mig själv. Men bara att tänka på detta och skriva om detta framkallar känslan av att mina lungor bara sluter sig; får en sådan kvävande känsla. Detta tas överlag inte på allvar, både alkohol- och narkotikamissbruk tas på bra mycket mer allvar. Dels för att dessa två kanske har mer påtagliga konsekvenser fysiskt och dels kanske för att detta jag pratar om är ett fenomen som hör till den modernare tiden..? Men även när det gäller detta finns det fysiska konsekvenser; stillasittande dygnets alla vakna timmar får dina inre organ att hamna ur balans. Att sitta runt 15-16 timmar i sträck under de lediga dagarna är inte sunt ur ett hälsoperspektiv, det får din kropp att sakta men säkert förfalla.

Hyser egentligen inget agg, enbart frustration när de stunderna väl kommer och då är det för att känslan av maktlöshet är så påtaglig. Störst är känslan av sorg. Sorg över att så mycket blivit förstört på grund av detta, sorg över att inte minst en människa blivit förstörd på grund av detta. Sorg över att insikten inte infunnit sig hos den andre och sorg för att man inte kan göra mer än att stå och se på..

Blir så trött. Är trött på allt just nu.
Känner irritation över en del grejer. Exempelvis att det känns som om jag bara pluggar och pluggar men aldrig blir klar. Känns igen eller? Antar att det är så folk känner överlag om de går i skolan. Känner ju visserligen att det går bra men it's a neverending thing även om man samtidigt känner att tiden gått rysligt fort och fortsätter i den takten. Dygnet har för få timmar.

Nya kursen börjar imorgon och surprise, surprise - har inte fått allt gjort i helgen som jag hade velat. Hela Ikea-resan drog ut ganska mycket på tiden, mer än tänkt. Räkna, räkna, räkna - så allt går ihop. Men nu är det mesta inhandlat och fixat iallafall och det är ju skönt. Slipper man ligga och grubbla över det på nätterna.

Har varit och tränat idag förresten. Var ju jätte länge sedan jag tränade sist, har inte "haft tid". Tid har man ju alltid men det har kretsat så mycket annat runt en under lång tid att det lagts på hyllan. Kanske inte så bra prioriterat men tro mig, om ni hade vetat, så hade ni förstått. Och det är väl så det är när man inte mår bra; allt som gör att man mår bra läggs på hyllan för motivationen och orken finns inte. Den sugs ut av allt det negativa när det negativa för tillfället tar mer plats än det positiva. Men nu har jag tänkt att som sagt försöka lägga mer tid och energi på mig själv för att må bättre.
Skolan blev min första grej att lägga total fokus på så det inte blir som så många gånger förr; att man slackar efter för att man mår dåligt. Har gjort skolan till den grej som håller mig uppe just nu och det märks kan jag tala om. Det som jag är mest stolt över, om jag får säga så, är att jag lyckats göra skolan till den grejen som håller mig uppe. Jag har alltid varit en så känslostyrd människa; jag har alltid kunnat resonera sakligt men alltid på bekostnad av mig själv. Jag har kunnat göra bra val, satsat och kämpat men inte för saker som skulle bygga upp mig i längden. Och därav har även skolan tidigare blivit lidande. Det har varit ett "ont måste" istället för något som intresserar mig, lär mig och tar mig vidare. Jag har alltid tyckt om att plugga, faktiskt, men det har gång efter gång funnits omständigheter som gjort att jag vantrivts, inte haft orken eller viljan att ta mig igenom det. Insomnia för att bara nämna en grej av de många; kommer aldrig glömma rekordet på 63 timmar i sträck av vaket tillstånd inklusive skola alla dagarna och dessutom umgänge med vänner.
Men det har inte bara med min inställning att göra att skolan nu blivit mitt fokus utan även att jag äntligen har hittat rätt spår för mig och fått göra det. Haft många hinder på vägen men nu känns det som att jag hamnat rätt. It's still a long way to go but at least I'm on it.
Sen tror jag nog att jag gör skolan lite till min flykt i den vardag jag nu lever i, den blir ibland too much. Men tiden går och snart kan nedräkningen börja. Med viss sorg men ändå med en viss lättnad - det blir ju bäst så trots allt.

Ja, vet inte vad mer jag ska skriva nu. Vill gärna avsluta en skolgrej innan jag går och lägger mig så det är väl dags att göra det nu om jag ska få gjort det alls idag.

Bjuder på en något suddig men mysig höstbild. :) Nighty night.

A tyckte att jag skulle göra detta personlighetstestet så jag gjorde det. :) Stämmer nog ganska bra förutom att jag inte fått intrycket av att någon upplever mig som speciellt dominant, snarare tvärtom. Eller de kanske inte vågar säga annat..? Haha.. ;P

---

Enligt dina svar i frågeformuläret är du en...

Inåtvänd Planläggande Abstrakt Tänkare

I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag.




SÅDAN ÄR DU:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut ? även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

---

Haha, fikan med Y blev flummig som vanligt, nice! Vi har verkligen fastnat för två interna grejer som vår lärare gjorde häromdagen på lektionen som vi tycker är hysteriskt kul! Vi verkar inte tröttna på att dra upp det hela tiden och självklart ska vi ju spinna vidare på samma sak i hundra år, haha! Tyckte att vi borde ju dela med oss av detta roliga i bloggen men vi konstaterade rätt fort att det nog hade varit väldigt svårt att förklara i ord då gestikulerandet, minerna och tonen verkligen does it! Så vi flummade om att vi borde göra en bildserie och lägga upp, haha! Guess you had to be there.. ;P

Well. Då satt man här igen fast nu e huvudet inte riktigt inställt på något filosofiskt utan mer flummigt. ;D Fast behövde verkligen det, fick nämligen ett litet svart moln över mig innan så ett antal skratt gjorde gott!

Något stressad känner jag mig dock, har egentligen en hel del att göra idag eftersom jag inte lär få så mycket tid över i helgen som är något fullspäckad. Och en del av de grejerna jag känner att jag måste göra måste jag enbart göra för att viss behövlig hjälp inte verkar infinna sig, hrm.
Exempel på dessa sysslor är att diska, göra rent spisen samt diskbänken, städa undan reklam och annan skit som ligger på golvet i hallen, vika tvätt och lägga in den i garderoben, städa undan överblivit skräp från mat samt glas och tallrik från skirvbordet (låt mig påpeka att det inte är på min halva av skrivbordet, but I guess it goes without saying..?) och till sist dammsugning av hela lägenheten. Rätt kul att man får höra kommentaren "här måste verkligen dammsugas" upprepade gånger som någon slags pik/hint under gångna veckan när den som dammsugat här senaste halvåret sedan man flyttade in är jag. Hm.

Utöver detta måste jag gå igenom alla mina inlämningar i "Etik & Livsfrågor" för att kunna motivera MVG och eventuellt utveckla/komplettera - jag har nämligen en tendens att vara tio steg framåt i mitt filosoferande tankemässigt men hinner inte skriva i samma takt så det är lätt att jag utelämnar vissa bitar eller kanske är något otydlig. När man är så inne i det är det ju lätt att tänka att saker säger sig självt men det skadar ju aldrig att vara övertydlig. :) Känner lite press eftersom jag fixade MVG i "Psykologi", då måste jag ju självklart fixa MVG i "Etik & Livsfrågor"! Speciellt också med tanke på att jag älskar att filosofera, ha. Det har iallafall A och jag gjort mycket, right A? :)
Sen måste jag skriva färdigt mina inlämningar i "Omvårdnad", inte för att jag hinner göra allt idag men iallafall två inlämningar kanske? Hjärtsvikt är jag ju nästan "klar" med och sen kan jag börja med njursvikt.
Som sagt så har jag ganska fullt upp i helgen;

- Fredag : Eventuellt frukost med A på Espresso, plugga några timmar, träffa mamma vid 14.00 och åka till Ikea för att fixa möblemang och dylikt för att sedan plugga vidare när jag kommer hem.
- Lördag : Ikea igen för att vi då har tillgång till bil så jag får hem min sängstomme, hysteriskt pluggande och sedan tjejkväll hos Y.
- Söndag : Råplugga så man blir någorlunda färdig innan den nya kursen, "Psykiatri" börjar på måndag.

Den eventuella frukosten med A hade ju blivit en trevlig start på dagen och ska jag vara realistisk så lär jag nog inte få "några timmars pluggande" gjort om frukosten blir av men vill hinna med något iallafall. Självdisciplin, kom igen!
Att fixa möbler på Ikea lär ju inte heller gå i en handomvändning, man vill ju gärna ta sin tid så man är säker på att det inte bara blir impulsköp eller dålig planering. Sen ska budgeten gå ihop också. :P Lär säkert sitta uppe in på natten på fredag (imorgon) för att få mycket gjort med studierna.
På lördag vet jag inte när vi har tillgång till bilen så all tid före/efter lär gå till studier för att sedan hinna göra sig iordning i tid till tjejkvällen, hoppas bara att jag inte kommer vara alltför trött..
Sen kommer ångest-dagen #1; söndag. Avskyr söndagar. Alla är tråkiga på en söndag, antingen för att det är deras dag att slappa eller för att de är bakfulla, och det händer ingenting. Är väl inte överaktiv direkt men det är väl hela grejen att ha valmöjligeheten om man vill vara spontan och på söndagar är det som om hela staden har evakuerats. Man förbereder sig inför kommande vecka och upptäcker oftast att tiden inte räcker till. Söndagen är ju egentligen vilodagen men det lär nog inte bli så mycket vila för min del.
Oh well, kommer kännas mycket bättre efterhand som jag blir klar med saker och ting - man känner sig effektiv och att man åstadkommit någonting iallafall. :)

Så mitt liv i övrigt då? Ja, tiden går fort och det närmar sig månadsskiftet, då blir jag "ensam". Har funderat mycket på att verkligen försöka satsa på att lägga tid på mig själv, komma på fötter igen och må bra både på insidan och utsidan. MEN, en sak i taget den här gången. Ni vet, man har ju så lätt för att bli överambitiös, ta allting på en gång för att man blir hög på motivationen och känslan av att vilja komma framåt. Inte så våldsamt smart; man tröttar oftast ut sig själv till slut och så får man börja om från början. Ska försöka göra saker på rätt sätt denna gången och som sagt, ägna mer tid åt mig själv och vad jag vill göra. :)

Det är svårt att slita sig från tänkandet om hur saker och ting kommer att bli framöver, hur de kommer att reda ut sig och hur de kommer att "end up". Man undrar ju, självklart. Och någonstans oroar man sig ju också - man bryr sig ju så mycket och vill så väl. Men det är ju allmänt känt att inte tänka på det för mycket, då kan man ju bli smått galen, ha. Nej, en sak i taget - only time can tell, right?

En sak som kommer att bli rätt kul är iallafall de "före-och-efter"-bilder på mitt kära hem som jag så småningom vill lägga upp här, ska bli skoj. :) Älskar att hålla på med inredning och förbättring så man till slut får den där hemma-mys-känslan man vill ha. :D

Nä, om man skulle sätta igång med alla uppgifter för idag då? Kanske uppdaterar senare ikväll med vad som blev gjort och annat som förmodligen kommer sysselsätta mina tankar resten av dagen. :)

Btw; hittade den här bilden från när jag gjorde fruktsallad med jordgubbar, svarta (?) och gröna vindruvor, visst ser det så gott ut? :D Bär och frukt är verkligen delisch! (Som Rachel Ray hade sagt, haha.. ;P)

Tänkte idag faktiskt skriva ett "normalt" inlägg om vad jag haft för mig det senaste - inga listor idag ;P

Kom hem för en liten stund sedan från skolan, var på föreläsning om sårvård. Intressant som vanligt och tur var väl det för jag var riktigt trött idag.
Konstaterade att sådana här utbildningar borde man verkligen gå på med jämna mellanrum även när man är klar med sin utbildning för att hålla sig informerad om vad som är aktuellt. En del som sades där kan jag ju säga att man inte tillämpade där jag arbetade i sommras. Tror inte att dessa saker inte följdes på grund av ignorans utan mer för att det är gamla inbitna mönster som enträget följs istället för att personalen uppdateras. Och fram till dess gör man ju vad man lärt sig och tror är rätt..? Om ett år kommer allting att ha förändrats igen, tekniken går ju väldigt fort framåt inte minst, och då kommer det jag lärt mig idag säkerligen inte vara det som fullt ut kommer att gälla då.

Så ja, är väldigt trött idag. Kom av mig med tiden igår kväll och la mig för sent för att jag skulle vara pigg kl. 08.00 i skolan. Dessutom hade jag svårt för att soman. Men men, lär väl vara trött ikväll istället då och imorgon har jag inte ens något att gå upp i tid till, haha. Om man nu inte skulle ta den där frukosten med A..? Vi får väl se vad som betsäms senare idag.

Ska till Ikea imorgon också och få det mesta fixat som behöver fixas. Känns kul men ändå jobbigt, jobbigt men ändå kul? Äh, jag vet inte. Mest roligt men jag känner sådan press att jag verkligen måste handla rätt grejer på en gång, dvs billigt men snyggt, då man inte är gjord av pengar. Är rädd för att glömma någonting även om det, å andra sidan, inte är hela världen eftersom man kan skaffa det i efterhand. Men jag vill bara blir klar, direkt. På en gång. Ha mitt hem. Har inte tid, ork eller pengar att fixa alltför mycket i efterhand.

Hm. Velat sätta mig ner och blogga ett tag nu, verkligen få skriva av mig. Men det tycks alltid som att saker kommer ivägen. Oftast är det att jag måste plugga istället. Och är det inte plugg så är det att jag kanske inte är ensam och då känner jag inte att jag får det utrymmet och det fokus jag behöver för att skriva, vill kunna ha lugn och ro och tid. Sedan vet jag inte alltid hur mycket jag ska skriva här, hur ingående and so on. Är väl inte direkt en super privat person av mig och är rätt öppen, det handlar nog mer om att jag inte vill att någon i min närhet ska känna sig uthängd på något sätt. Men å andra sidan; detta är ju min blogg där jag ska kunna skriva vad jag vill, with moderation of course.

Nu däremot sitter jag här ensam, jag behöver plugga men ansåg att jag hade en stund över, har huvudet fullt med tanker och hjärtat fullt med känslor men så får jag ett sms av Y som undrar om vi inte kan ta en fika på Tasty House innan hennes lektion börjar, ha.
Så än en gång får bloggandet vänta, för det är ju klart att jag vill ta en hyperflummig-overdosed-on-caffeine-fika med min goa Y, det tenderar iallafall alltid att bli så. :D






Så jag får helt enkelt uppdatera min blogg igen när jag kommer hem! ;D

Okej, okej. Bara en till lista - sen e det stopp för idag! Haha..
Denna gången tog jag listan från Alma. :)


Har du pojkvän/flickvän?
- Nej..

Är du kär?
- Yes, I am.

Hur tidigt stiger du upp?
- Hm ja. Har jag skola blir det väl mellan 7-8 beroende på hur trött jag e. ;P Annars försöker jag gå upp vid 09.30-10.00 i övrigt.

Vem/vilka vet mest om dig?
- Ja du, finns nog ingen som vet riktigt allt, olika människor vet väl olika bitar eller hur man nu ska säga.

Gillar du att slåss?
- Har aldrig tänkt på om jag gillar att slåss men visst har det funnits nåt tillfälle där man känt sig såpass arg att man hade velat slå till någon, ha.

Vad ska du göra ikväll?
- Ikväll ska jag mest ta det lugnt med Åsa och Andy och äta nåt samt se en film. :)

När var du senast full?
- Oj, ingen aning. Drack i lördags och kände väl av det men skulle inte säga att jag var direkt full, he. :)

Har du utländska föräldrar?
- Yes, mamma tysk/rumänsk.

Var har du ont?
- Haha, ja, nu kommer jag väl låta som värsta invaliden men oftast är det i huvudet, migrän. Nacke, axlar, rygg och ben har jag också ont i till och från samt hälarna. He.

Är du bra på att måla?
- Ja, det har jag fått höra många gånger iallafall. ;) Sen tycker jag det är roligt också! :)

Vem kramade du senast?
- Nicklas. :)

Vad längtar du till?
- Tills saker lugnar ner sig och man känner sig tillfreds med tillvaron.

Favoritalkohol?
- Ja, skulle vara vermouth (Martini) om man bara ska dricka det rent. ;P

Vad heter dina husdjur?
- Har inga husdjur just nu faktiskt om man inte räknar Bamse, min katt, som numera bor hos pappa. :)

Har du körkort?
- Nope, men skulle så gärna vilja ha!

Favoritgodis?
- Hm. Är inte mkt för godis men isåfall får det väl bli choklad. Äter hellre nötter. :)

Morgon- eller nattmänniska?
- He. Ja, egentligen är jag ju nattmänniska, innerst inne. ;)

Sparare eller slösare?
- Något mittemellan tror jag. När det krävs att vara återhållsam så är jag det men har jag pengar över köper jag gärna något. ;D

Har du några homosexuella vänner?
- Inte vad jag vet.

Bio eller promenad?
- Svårt val faktiskt. Båda två är ju mysigt!

Är du kittlig?
- Nja, mjo. Jo, det är jag nog, he. ;P

Rädd för insekter?
- De är obehagliga, ja.

Anser du att du är stark?
- Har fått höra att jag är det, är nog starkare än vad jag tror. ;)

Ja, gissa tre gånger! Ytterligare en lista från Åsa, haha. När man läst dem tidigare så har man alltid tänkt att man ska göra dem men sen har man inte orkat eller haft annat för sig. Så nu tänkte jag att jag skulle göra några stycken, som ni ser, ha. :)
Well, tror denna blir den sista.. (Eller..?:P)

Listan går väl ut på att ta ut random låtar i iTunes (eller annan musikspelare..) för att få fram svaren på frågorna. Jag har också, som Åsa, lagt till egna kommentarer bredvid för vissa stämmer ju inte alls. ;D


1. How are you feeling today?
- Price To Play : Staind
(Lyssnar/läser man texten så kan man nog säga att tankarna är så i det stora hela just nu faktiskt.)

2. Will you get far in life?
- 23 : Jimmy Eat World
(Hm, låter som om jag kommer att gå runt och jämt befinna mig "i fel tidpunkt" och vara olycklkigt kär..? Let's hope not!)

3. How do your friends see you?
- Tumble & Fall : Feeder
(Hm.. Låten handlar om vad rubriken säger i stort sett. Okej? Är det hur mina vänner ser mig? Att jag misslyckas? Ha.)

4. Will you get married?
- Looking In : Mariah Carey
(Okej, vad är det här? Tycker jag inte fått någon så positiv låt hittills; denna handlar om att ingen "knows the real me". Kommer jag gifta mig med någon som inte vet vem jag är egentligen är..? Eller kommer jag pga det aldrig gifta mig..? Haha, ja, herregud..)

5. What is your life's theme song?
- My>DSMBR : Linkin Park
(Ja, lite dämpad låt så där, mysig med touch av sorg. Mm, vissa lines är passande. Men fortfarande, än så länge känns denna listan alltför deppig!)

6. What is the story of your life?
- Moby : Very
(Haha, ja, en lite mer glad låt, låter så på melodin iallafall! :D Men även om den va glad så passade den ju inte riktigt frågan, men åh, ha.)

7. What was high school like?
- Avril Lavigne : Anything But Ordinary
(Åh, en titel som faktiskt passade frågan! Ja, det var faktiskt "anything but ordinary"!)

8. How can you get ahead in life?
- Mariah Carey : Never Too Far
(Hm.. Genom att inte förhasta sig så kommer man längre kanske..? Eller att man aldrig kan "get too far"..? :D)

9. What is tomorrow going to be like?
- Is This The Life : Tiger Lou
(Okej.. Kommer jag ha en filosofisk dag imorgon kanske..? "Is this the life that you wanna live..? I've given you all that I possibly can give." Jo, den meningen är nog den jag klottrat mest i mitt kollegehäfte den senaste tiden, haha!)

10. What is the best thing about your friends?
- It Keeps Rainin' Tears From My Eyes : Bitty McLean
(Haha, what?? Detta stämde ju inte alls, ö-v-e-r-h-u-v-u-d-t-a-g-e-t! Haha!)

11. What is in store for the next weekend?
- FutureSex/LoveSound : Justin Timberlake
(Hahahaha...! Kommentarer överflödiga.. Hahaha..)

12. What song best describes you?
- Moby : Porcelain
(Att jag skulle vara ömtålig..? Ja, den kan väl tolkas som fint men nej, tycker inte det passar. Det må kanske verka så men skenet bedrar.)

13. How is your life going?
- 9 Crimes : Damien Rice
(I'm lost. Hur ska detta tolkas? Jag är inte kriminell iallafall. "Leave me out with the waste, this is not what I do. It's the wrong kind of place to be thinking of you. It's the wrong time for somebody new  - it's a small crime and I've got no excuse..")

14. What song will play at your funeral?
- Always Be My Baby (Mr. Dupri Mix) : Mariah Carey
(Nej!! Nej, nej, nej! Inte ska denna spelas på min begravning, va tacky! Haha.. Iofs, jag kommer alltid vara någons baby och kärleken för mig kommer aldrig dö, haha..)

15. How does the world see you?
- Enth E Nd : Linkin Park
(Hm.. "It doesn't even matter how hard you try.." Ska folk kämpa "in vain" för mig eller jag för dem..? Nä, jag tror inte denna låten heller stämmer till frågan.)

16. Will you have a happy life?
- Reply : Staind
(Ingen aning om hur det ska tolkas. Dåligt svar. :P Av texten att döma lär jag få någon ärlig ljusglimt iallafall..? :P)

17. What do your friends really think of you?
- Congratulations : Blue October
(Haha, ja det var väl ett roligt svar! Något positivt måste det ju vara iallafall, grattis till mig liksom! ;D)

18. What song describes the person you're attracted to?
- I Got Trouble : Christina Aguilera
(Omg, kunde det stämma bättre?! Haha.. ;P)

19. What message would you like to tell the next generation?
- Kill Yourself : Timbaland feat. Sebastian & Attitude
(Haha, va?? Gud va positivt då! Näe, det vill jag verkligen inte säga! Ha..!)

20. Do you have a deep dark secret?
- Running : No Doubt
(Hm. Det kanske jag har? Något jag springer från kanske..?)

21. Do people secretly lust after me?
- Open Your Eyes : Staind
(Jaha. Ska jag öppna ögonen och se nåt jag inte ser? Haha, va löjligt. :P)

22. How can I make myself happy?
- Acceptable Losses : Lisa Miskovsky
(Okej, sättet att göra mig själv glad är kanske att 'accept' eventuella 'losses'..? Ja, det låter ju väldigt logiskt iallafall. :) )

23. Will I ever have children?
- Petals : Mariah Carey
(Petals.. Hm, "blad"? Ja.. Blad tillhör naturen och vissa kallar ju sina barn för kottar så ja, jag antar att jag kommer att ha barn! Och flera dessutom, det var ju blad i plural! :D)

24. What's some good advice for me?
- Macarena : Los Del Rio
(Hahahahaha.. Ja, det var ju ett jävla bra råd! Haha..! "Don't worry - macarena"! Som något slags Hakuna Matata kanske..? Haha. ;D)

25. How will I be remembered?
- Rnw@y : Linkin Park feat. Backyard Bangers & Ph
(Som den som alltid sprang iväg..? Eller om man går efter texten; som den som ville veta sanningen, svaren och öppna sinnet..? Ja, det sistnämnda gillade jag bättre. )